Lantbrevbäraren Siv kämpar med sin postrunda i Finnmarken. Är det inte hala vägar och hotande nedskärningar, så är det dramatiska nyhetshändelser som hon utan egen förskyllan dras in i.
I boken "Gränsmark" ger Aino Trosell en glesbygdsskildring där allt tycks möjligt.
Är det inte nästan alltid motlut i den svenska glesbygden, om man läser skönlitteratur om den?
Karin Smirnoffs romanfigur Jana Kippo snor runt som hemtjänstarbetare i det glesa och karga Smalånger där minnen och perspektiv blandas tills man inte vet vad som hände och vem som går att lita på. Ninni Schulmans lokalredaktör Magdalena kämpar med vardagspusslet, mordgåtor och poliser i Hagfors. För att bara ta två exempel.
Aino Trosell skildrar också det vardagliga landsbygdslivet, men genom en annan sorts person, som också har insyn och överblick över livet i sin bygd. Hon berättar om lantbrevbäraren Siv Dahlin, som har en osäker anställning som brevbärare och stretar på, med rundan längst bort på skogen på sin lott.
Längs vägen möter Siv bygdens folk; de vänliga pensionärerna, den skumma ensamvargen, de militant varghatande, de rasistiskt anstrukna, flyktingarna, brottslingarna, vill-alla-gott-tanten, grönavågaren, brottsoffren...
Ibland är hon nyfiken, ibland får hon veta mer än hon vill veta.
Det handlar om gränsmarker både geografiskt och mänskligt. Hur långt är människor beredda att gå för något de tror är rätt, även om det faktiskt är fel? Och vem avgör var gränsen går?
Aino Trosell skriver drastiskt och med starkt driv. Ofta finns en absurd humor med på ett hörn, rentav lutar det åt det satiriska hållet.
Andra gånger är det ren realism och både grå vardag och hetaste nyhetspuls ryms. Det är inte en deckare, men spänningsinslag saknas inte. För självklart kommer Siv något större på spåren.
När alla trådar knyts samman väntar en urladdning som kanske, kanske nästan är lite för mycket. Fast å andra sidan, vem har sagt att inte allt kan hända på landet? Och när skrönan är som närmast, är sanningen redan där.