Replik: Rovdjursdrabbade känner sig maktlösa

Debatt
PUBLICERAD:
Om det finns någon sanning i påståendet är det antagligen förspilld möda att försöka förmå vargdrabbade människor att se det som ett grovt brott att avliva ett djur som inte har någon funktion men vållar stor förödelse, skriver Göte Lindgren.
Foto: Heiko Junge/NTB Scanpix/TT
Jarlås bör kanske fundera över om demonstrationerna och den hårdnande debattonen har något att göra med hur han och övriga inom rättsväsendet hanterar jaktbrotten, skriver Göte Lindgren.

Svar till Christer B Jarlås (NWT 3/10).

Miljöåklagare Christer B Jarlås undrar varför stämningen och vargdebatten förändrats från tiden för 24 år sedan, när vargproblemen var jämförelsevis obetydliga. Och han oroar sig över vad som kan hända om inte tonen i debatten blir annorlunda.

Tonen lär inte förändras om utvecklingen fortsätter som hittills. Allt fler människor får sin tillvaro och försörjning försvårad därför att vargstammen tillåts växa och vålla ökad oro och skadegörelse. Och vad som förhoppningsvis blir följden av en livligare debatt är att lagstiftarna uppmärksammas på hur hårt rovdjurspolitiken drabbar delar av landet.

Jarlås bör kanske fundera över om demonstrationerna och den hårdnande debattonen har något att göra med hur han och övriga inom rättsväsendet hanterar jaktbrotten? Han anser att de som kritiserat myndigheterna getts stort utrymme i debatten. Men tendensen har hittills varit att vargens härjningar sällan uppmärksammas i rikspressen, vilket troligen bidragit till att lagstiftarna lyckats blunda för problemets omfattning.

Myndigheterna kritiseras därför att rovdjursdrabbade medborgare känner sig maktlösa. Stängselkraven på djurägare och villkoren för skyddsjakt är orimliga och en rad smågrupper har fått talerätt och makt att hindra försöken att begränsa skadorna.

En mening i Jarlås inlägg förvånar: ”Det har också i en uppmärksammad utredning skett flera polisanmälningar från misstänkt och försvarare mot såväl åklagaren som poliser, det innan ens åtal har väckts”. I den utredning som förmodligen avses gäller klagomålen bland annat just det faktum att åtal inte väckts. Detta har lett till att Karl Hedin och övriga misstänkta har drabbats på olika sätt under orimligt lång tid. En intressant fråga är om det av Jarlås åberopade tjänsteansvaret innebär att det kommer att utredas om någon begått tjänstefel exempelvis i Karl Hedin-fallet och hur ansvaret i så fall kommer att utkrävas.

Jarlås hävdar att en försvinnande liten del av den illegala jakten når domstol och att detta borde uppröra landets jägare. Om det finns någon sanning i påståendet är det antagligen förspilld möda att försöka förmå vargdrabbade människor att se det som ett grovt brott att avliva ett djur som inte har någon funktion men vållar stor förödelse.

Synen på vargen förbättras inte av att den tar bort försörjningsmöjligheter på landsbygden och istället skapar arbetstillfällen inom de sektorer där man har till uppgift att upprätthålla en lag som strider mot mångas rättsmedvetande

Jarlås framhåller att tjänstemän som hanterar den här brottsligheten har laglig skyldighet att utreda brott och en plikt att åtala, vilket är odiskutabelt. Men det är tveksamt om det ingår i åliggandena att tala om för medborgarna vad de bör ha för åsikter om rovdjur.

Utvecklingen visar att det inte är synen på rovdjuren som skall ändras. Det är troligen lagarna som måste anpassas till den nya verkligheten.

Göte Lindgren

Uppsala

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.