Han har tidigare hyllats för sin stora potential, nu följer Viktor Olsson upp och släpper sitt tredje album. En personlig och behaglig skiva, med ett popsound på svenska. Olsson känns ständigt närvarande och engagerad vilket ger en varm och ombonad känsla rakt igenom.
Berättelserna andas vardagsromantik men riskerar inte att bli banala, de skildrar kärlek och småstadsliv på ett målande och tryggt sätt. Ändå är det de viljestarka och välkomponerade melodierna som gör allra störst intryck. Det är när Olsson omges av ett livligt arrangemang han är som bäst och det är svårt att inte slås av utstrålningen i låten Allt jag ville säga eller i, den redan hyllade singeln, Evergreen.
Johan Airijoki gör uttrycksfull glesbygdsrockFrågan är dock om Olsson tenderar att komma för nära de så etablerade Håkan Hellström och Tomas Andersson Wij? I den kontexten vill jag framhäva Olssons uttrycksfulla sångröst som är lika briljant i den allra ljuvaste form som när en rivigare ton tar vid. Något jag hoppas ska ge honom utrymme att få visa sin stora angelägenhet både nu och i framtiden. För med det här albumet bevisar han sannerligen att han kan bemästra genren på ett trovärdigt sätt utan att det blir klichéartat
Bästa låt: Allt jag ville säga