• idag
    31 okt
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    1 nov
    11°
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • måndag
    2 nov
    13°
    • Vind
      10 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      2.9 mm
  • tisdag
    3 nov
    11°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    4 nov
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Stabil kontinuitet med Necrophobic

Skivor
PUBLICERAD:

Necrophobic

Dawn of the damned
(Century Media)

Jag har alltid ansett att trummisen Joakim Sterners livsverk är underskattat. Stockholmarna jobbar definitivt inte i motvind, men visst borde fler mönstra på och ta del av deras diaboliska mörkerevangelium.

Dawn of the damned är förföriskt medryckande, en angenäm mörkerdans där allt som är förbjudet blir norm och känns naturligt.

Precis som ständigt hyllade Behemoth, som också trollbinder med en strebers perfektionism och melodiskt mörker, så bemästrar Necrophobics sitt musikaliska gebit till fullo. Det här är ett album som de flesta gernrekollegorna önskar att de hade i systemet.

Det finns inte en dålig sekund, men jag kan sakna de dynamiska spetsar som krönt många låtar på de tidigare släppen. Intensiteten gör mig andfådd, Anders Strokirk fortsätter att dominera med sin artikulerande väsande stämma och de dubbla gitarrerna sköljer över mig likt en tsunami. Det här är kvalitet, men jag är övertygad att kvintetten har ytterligare en växel att peta in, toppen är inte nådd.

Bästa låt: The return of a long lost soul

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.