Den värmländska samtidskonsten lever och har hälsan - och den är under föryngring. Det bevisas på Höstsalongen, som i år huserar på Rackstadmuseet i Arvika. Salongen öppnar under lördagen och där finns 123 verk som behagar, utmanar och - kanske - provocerar.
– Det är utan tvekan en av de vackraste höstsalongerna vi har haft, fastslår Stefan Norén, ordförande i arrangerande Värmlands konstförening.
En installation med porslinstallrikar som tittar på betraktaren (!). En knallröd, manshög "långhals" med keps. Stillsamma skogar i oljemåleri, prydliga hus i akvarell, stora, drejade keramikfat. En videoinstallation och robusta metallskulpturer - och några som ser ut att sväva. Och har det minsann inte smugit sig in en giclée också, fast sådana skulle vara bannlysta eller hur det nu var.
Ett är säkert - variationen är stor, när den samtida Värmlandskonsten mönstras till stor höstsalong.
God blandning
Med 123 konstverk av sammanlagt 71 konstnärer finns det stora chanser att alla besökare ska hitta något som just de uppskattar.
Det är en välblandad, välhängd och välvarierad utställning som Rackstad-intendenten Hannes Trygg hängt och Göteborgskonstnären Patrik Andiné jurerat.
Andiné är nålsögat som med helt fria händer fått sålla ut 67 konstnärer bland de 95 - alla anslutna till Värmlands konstnärsförbund - som anmälde intresse att delta. Flera av dem fick med två verk, några ett.
Nytt för i år är att urvalet skett genom att enmansjuryn fått se digitala foton på konstverken, istället för att hoppfulla konstnärer fått lämna in verk för bedömning. Det var bestämt redan före corona.
– Mer miljövänligt! slår arrangörerna fast.
Kontraster
Det är färre verk i år än på fjolårets höstsalong. Då firade föreningen sitt hundraårsjubileum med att låta alla medlemmar som ville delta. Resultatet blev 251 verk och en salong som var härlig, men närmast övermäktig.
I år är det luftigare. Hannes Trygg har ändå haft en hel del att tänka på när alla konstverk skulle få sin plats.
– Jag har försökt att jobba med kontraster snarare än teman. Det är lätt att göra en fin temavägg, men det är också risk att saker och ting drunknar i varandra, så jag har försökt att bryta upp det med textil, grafik, skulptur, för jag tycker det framhäver de individuella verken mer, säger han.
Han har haft roligt under arbetet.
– Vi gör mycket separatutställningar och det är kul att få göra det här, en bredare utställning, en mönstring av det värmländska konstlivet. Det finns mycket starka veteraner, men också en ny, yngre generation, som är väldigt lovande tycker jag, säger han.
– Jag har en väldigt bra känsla för framtiden för Värmlands samtidskonst!
Hungry Eyes av Liv Midböe, Arvika. En installation som tittar tillbaka på betraktaren. Foto: Lena Richardson I förgrunden verket Ögonblick av Marie Rönnberg, Östra Ämtervik. I bakgrunden videoverk av Jörgen P Karlsson. Foto: Lena Richardson Ole Rosén, Oslo, har trots corona lyckats leverera sina skulpturer. Foto: Lena Richardson Kristin Andersson, visar Insidan ut, en blå och en gul skulptur i stengods, båda med samma titel. Foto: Lena Richardson Nils Johannesson från Filipstad har två strama metallskulpturer på Höstsalongen. Foto: Lena Richardson Therese Olsson, Hagfors, är Värmlands konstförenings ungdomsstipendiat. Foto: Lena Richardson Staffan Lidén Gunner trivs vid Ulrika Skogs skulptur nyckelretning. Foto: Lena Richardson
De unga tar för sig
Elsa Hallbäck, aktiv i konstföreningen, framhåller att många av de unga är välutbildade i konsten och Hannes Trygg ser dem ta för sig i Värmland när de kommer ut från konstskolorna.
– De flyttar hit eller hem hit och känner att de kan verka här. Det är viktigt för det framtida konstlivet i Värmland och att vi också som museer tar ett ansvar där och lyfter fram och känner att de har möjlighet att ställa ut, både på salonger och andra typer av utställningar, säger Hannes Trygg.
För Anneli Strömberg, ganska ny chef på Rackstadmuseet, är det första höstsalongen i huset och hon betraktar den med stor upptäckarglädje.
– Det är spännande att se. Jag har varit borta så länge från Värmland, så för mig är det en genomlysning också - vad är tempen på konsten och konstnärerna i Värmland nu. Jag är förberedd på att en höstsalong ska vara spretig, men jag tycker att det är kvalitet, säger hon.
Stefan Norén håller med och går längre än så: han slår fast att detta är en av föreningens allra vackraste höstsalonger: bra konst, luft runt verken, variation med jättebilder och små bilder räknar han upp.
Stipendiater visas
Förutom de 104 konstverken som jurymannen valt ut, finns också en avdelning med de fyra konstnärer som fått stipendier av konstföreningen: Thor Fagerkvist-stipendiaterna Berit Fradera och Mats Bergström, resestipendiaten Susanne Lund Pangrazio och ungdomsstipendiaten Therése Olsson.
De kommer under lördagens vernissage att få sina stipendiediplom.
För att de och alla andra ska få en coronasäker upplevelse har många åtgärder vidtagits:
– Alla som vill ska kunna komma och se höstens salong men att det kommer lagom många hela tiden - det är det som är jobbet vi håller på med. Vi har säkerhetstänk med extra personal, extra entré och utgångar. Och sprit har vi överallt! lovar Anneli Strömberg.
Tryck med sälta
Till sist - hur var det nu med trycken då? När arrangörerna gick ut med att inga gicléer, en speciell tryckteknik, skulle släppas in uppstod viss debatt. Bara originalverk ska det vara - men konstnären Marc Broos protesterade. Gicléer kan visst vara original och ingen ska lägga sig i hur en konstnär väljer att uttrycka sig i konsten, var hans ståndpunkt.
Han lämnade in ett verk och jurymannen gillade vad han såg. Men liknar det inte - en giclée?
– Det kan hända! Det är en bläckstråleutskrift som gjord utifrån en tidigare målning, men det är inte den typ av gicléer som vi avsåg, så den kommer med! Den är anmäld som mixed media, giclée med tillägg, säger Lena Bonnevier i konstföreningen.