Se samhället sådant det är

Ledare
PUBLICERAD:
Vilka bor här?
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Sverige behöver genomföra en ny folkräkning. Skälet är enkelt: Vi vet i dag inte vilka som bor i landet. Och inte alltid hur de bor heller. Det är sådant vi måste ha koll på.

Det finns uppskattningar om att minst 50 000 utländska individer uppehåller sig i Sverige utan lov och i brott mot lagen. Skatteverket räknar försiktigt med att runt 200 000 personer bor på andra adresser än den de uppgett. Många poliser och socialarbetare uppskattar att siffrorna är högre.

Sverige har inte genomfört någon folkräkning sedan år 1990. Under de 30 åren som förflutit har vår kunskap om vem som bor var blivit alltmer inaktuell. Den information myndigheterna fått genom den vanliga folkbokföringen har inte räckt. Under perioden har det skett en unikt stor invandring till Sverige. Personer som fått avslag på sina asylansökningar har kunnat stanna i landet. Medlemskapet i EU har samtidigt gjort att våra gränser varit öppna för envar som redan befunnit sig i Europa.

Resultatet är att ett skuggsamhälle har etablerats med tiotusentals personer som uppehåller sig i Sverige men inte är medborgare. Situationen möjliggör en omfattande brottslighet där man handlar med adressuppgifter och svarta hyreskontrakt. Detta kan sedan utnyttjas för assistansfusk och fusk med socialbidrag, bostadsbidrag med mera. Oredan i folkbokföringen gör det svårt för myndigheter som Polisen, Skatteverket och kommunernas socialtjänster att utöva tillsyn. Risken ökar att barn som far illa inte får hjälp.

Vi vet också att bristen på kontroll över vilka som bor i grannskapet är en källa till frustration i utanförskapsområden. Peter Esaiasson, professor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har i sin forskning om förorten ”Förorten – ett reportage” (Timbro, 2020) lyft fram att just känslan av att inte veta vem som bor i ens trappuppgång är en vanlig orsak till otrygghet bland de boende. Den sociala tilliten skadas.

En vanlig invändning mot folkräkningar är principiell och pekar på faran att individens integritet hotas om staten vet för mycket om oss. Många borgerligt sinnade minns protesterna när folkbokföringen utvidgades under 1970- och 80-talen.

Visst skall vi vara noga med integriteten. Men i Sverige år 2020 kommer hotet mot människors frihet inte ifrån en växande stat. Tvärtom hotas den i dag av en försvagning av staten. I det vakuum som uppstår när staten inte längre utför sina kärnuppgifter dyker andra aktörer upp. Kriminella gäng, klaner och religiösa extremister begränsar människors rätt att leva sina liv som de själva önskar. En folkräkning skulle vara ett första grundläggande steg för att återta kontrollen från sådana grupperingar.

Det borde i dag finnas en riksdagsmajoritet för en folkräkning. Sverigedemokraterna var först med att lyfta frågan i januari i fjol. Under våren följde Kristdemokraterna och Liberalerna. Nu i september anslöt sig Moderaterna. Även inom Socialdemokraterna efterlyser flera tunga kommunpolitiker en folkräkning.

Hittills har regeringen sträckt sig till att låta Skatteverket se över folkbokföringen i utsatta områden. Det är bättre än ingenting men samtidigt ett exempel på hur den här regeringen ofta får självklarheter att låta som satsningar. Den tilldelade budgeten skvallrar också om begränsade ambitioner. Blott 43 miljoner kronor – att jämföra med de 500 miljoner som Moderaterna menar behövs. Med tanke att det i dag snart finns ett hundratal bostadsområden i Sverige som möter kriterierna för utanförskapsområden, och att problemen på många håll beskrivs som allvarliga, är det märkligt att regeringen inte möter Moderaternas krav. Är man rädda för att se ”samhället sådant det är”?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.