Eric Palmqwists sånger från en separation

Skivor
PUBLICERAD:
Foto: Johan Bergmark

När Eric Palmqwist debuterade på svenska förra året var det med en frisk och berörande skiva om ett tungt ämne, nämligen missbruk. Sedan dess har han varit med om en separation så även skiva nummer två rör sig kring en dyster agenda.

Som skilsmässobarn verkar han se detta som ett extra stort misslyckande men det är ändå egentligen bara i texterna som separationen märks – musiken låter han tvärtom ofta blomma ut i fräsiga poplåtar med driv och soul och oftast mer dur än moll. Det ger en extra effekt till skivan.

Han är säker och låter ibland som den felande länken mellan Di Leva och Håkan Hellström, det är ofta berörande men ibland nästan lite för kluvet och rationellt och det går inte komma ifrån att tio låtar om samma separation och samma känslor leder till en viss mättnad. Som bäst blir det när garden sänks lite, som i Rävarnas hav och Håller fast i en dröm fast den inte finns kvar.

Bästa låt: Rävarnas hav

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.