Mathilde från Säffle herrgård var nära bli giftmörderskans offer

Den 15 juni 1867 flyttade familjen Wiel in i Säffle herrgård. Familjen kom från Fredrikshald – numera Halden – i Norge. Ett av barnen var Mathilde, som var nio och ett halvt år när flytten till Säffle skedde. Kvar i Fredrikshald var bland annat Mathildes morbror och moster. Ingen kunde ana att de tillsammans med Mathilde skulle bli huvudpersoner i ett morddrama som slutade med avrättning.

Mathilde trivdes i Säffle och växte upp på Säffle herrgård. Hon har själv beskrivit livet på gården i en självbiografi, som ingår i en bok som utgavs 1911, åtta år efter hennes död. Boken har titeln Vildblomster Sagor och Poem. Hon avled i Texas, USA, och det var också där som utgivningen skedde – på svenska.

Under åren i Säffle fick familjen Wiel sorgsna nyheter från Norge. Grosshandlare Stangs hustru Cathinka Elisabeth Foyn Wiel, syster till fru Wiel i Säffle, hade plötsligt drabbats av kräkningar och diarré. Kramper och feber följde och efter några dagars sjukdom avled hon. Det hände i oktober 1872.

Bara två år senare kom nästa dödsbud. Då var det maken grosshandlare Niels Anker Stang som hade avlidit, även han efter kräkningar och diarré. Mathildes pappa Truls Wiel reste från Säffle till Fredrikshald för att hjälpa till med att ordna affärerna efter svågerns plötsliga död.

Redan 1869 hade även en tjänsteflicka hos familjen Stang avlidit under liknande omständigheter. Hennes bröllop var planerat, men i stället fick begravning hållas den dagen då bröllopet skulle ha ägt rum. Man misstänkte att hon drabbats av kolera.

Växte upp i Säffle

Medan allt detta hände i Fredrikshald bodde Mathilde på Säffle herrgård. När Truls Wiel återvänt till Säffle efter besöket i Fredrikshald hade han ett besked till den då ännu 16-åriga Mathilde. Hon skulle få resa till Fredrikshald och bo i familjens Stangs hus där nu nästa generation hade tagit över. Konfirmationsundervisning väntade. En dag stod släden framkörd på Säffle herrgård. Mathilde var sjuk när hon lämnade Säffle.

- Jag hostade och var duktigt förkyld men det försökte jag dölja så mycket som möjligt.

Hon reste mot något som hon inte anade väntade henne. Hon skulle bli utsatt för både mordförsök och mordbrand.

Redan klockan fem på morgonen 6 januari 1875 körde hon med släde in på Stangs gård. Ingen annan är husets tjänarinna var hemma. Det var Sofie Johannesdotter, som ursprungligen hade kommit från Sverige, men som nu hade varit i Stangs hushåll i sju år. Sofie var född 1839 i Ärtemark i Dalsland.

Soppa med arsenik

Mathilde var som sagt sjuk och ordinerades att dricka havresoppa. Den tillagades av Sofie och – skulle det visa sig - med en ingrediens som inte hörde dit, nämligen arsenik.

- Vad kunde förmå henne att vilja ta mitt liv? Jag var ju så gott som främling för henne.

Mathilde fick senare veta att Sofie ansåg att hon orsakade besvär, sjuk som hon var när hon kom.

Och ännu sjukare blev hon. Svåra smärtor i rygg och mage, feber och kräkningar, för varje timme allt värre.

Efter ett par dagar bad Mathilde om något att dricka. Sofie föreslog saft.

- Då hon räckte mig glaset höll hon själv upp mitt huvud och hällde glaset så fort att jag var tvungen att dricka om det inte skulle spillas över mig.

När halva glaset återstod sköt Mathilde det ifrån sig.

- Jag ställer det här så kan ni ju dricka det sedan, sade Sofie.

Snart blev kräkningarna kraftigare och tätare än tidigare, men så sjönk febern och hon repade sig en aning.

Sofie fick en ny chans. Det var när Mathilde skulle få ett glas champagne för att hålla krafterna uppe. Mathilde drack och blev snart sämre på nytt.

Först åtta dagar senare vågade läkaren ordinera lite mat. Mathilde skulle få fisksoppa. Sofie lovade att laga god fisksoppa. När den serverades hade den sista återstoden av Sofies arsenikförråd blandats i soppan. Mathilde orkade emellertid inte äta mer än några skedar av soppan.

Efter två veckor hade Mathildes tillstånd förbättrats så mycket att man vågade lämna henne ensam.

Nära bli innebränd

Den 10 februari, en dryg månad efter ankomsten till Stangs hus, var Mathilde ensam med Sofie. Vid halv tio-tiden skulle hon just lägga sig när någon ropade ”eld, eld!” Det brann i huset.

Mathilde orkade inte ta sig ut av egen kraft, men räddades av ett par män som rusat in i huset. Från en grannfastighet kunde hon se taket rasa in, men hon fanns lyckligtvis inte kvar i huset.

Nu började rykten cirkulera i Fredrikshald, rykten om både mord och mordbrand. Sofie blev misstänkt och arresterad. Samtidigt blev Mathilde allt svagare och började bli förlamad.

- Polisen kom en dag för att hämta mig till förhöret. Jag var alldeles oförmögen att gå så han måste skjutsa mig till fängelset där förhöret hölls på en kälke.

Det som hänt var att liken efter makarna Stang och deras tjänsteflicka Maren hade grävts upp och visat sig innehålla stora mängder arsenik.

Sofie nekade till allt. En natt blev hon i en droska hämtad till bårhuset och alldeles oväntat ställdes hon framför de uppgrävda liken.

- Här skall du stå och se tills du bekänner att du mördat dem, sa en av rättstjänarna.

Då bleknade Sofie och erkände morden. Nu stod det också klart att Sofie försökt mörda Mathilde. Detta meddelades Truls Wiel i Säffle, som genast reste till Fredrikshald för att hämta Mathilde. Resan till Säffle tog två dagar innan hon nedbäddad kom fram sent på kvällen.

I Säffle hade man gjort i ordning en stoppad vagn. Med den kunde Mathilde förflytta sig mellan rummen. Hon ville inte gärna vara utomhus.

- Alla som fick syn på mig betraktade mig som ett underligt djur, skriver hon i sin självbiografi.

Brev från fängelset

En dag kom till Säffle herrgård ett brev från fängelset i Fredrikshald. Avsändare var Sofie Johannesdotter, som hade dömts till döden. I brevet bad hon Mathilde om förlåtelse. Hon skrev också att hon blivit frälst under tiden i fängelset. Detta bland annat efter besök av pastor Olof Berggren. Han var förlovad med Mathildes syster Alma och hade bland annat varit pastorsadjunkt i By kyrka.

Den 20 februari 1876 fördes Sofie Johannesdotter till en slätt utanför Fredrikshald. Hon kom dit i sällskap med skarprättaren och en präst. En stor folkmassa väntade för att bevittna avrättningen. Hon lade sig själv på stupstocken. Bilan föll och allt var över.

Det fanns i efterhand misstankar om att hon hade flera liv på sitt samvete. Bland annat hade hennes åldrige far dött strax efter att Sofie en gång varit hemma på besök. Detta blev dock aldrig utrett.