Efter jobb i flera dansband är Fredrik "Frippe" Myrer en välkänd dansbandsprofil för värmlänningarna och Färjestadsfansen laddar till hans röst.
Men bakom leendet döljer sig år av kamp mot alkoholen och övervikt.
NWT möter musikern inför hans medverkan i "Biggest Loser".
I lastbilen lyssnar han ofta på sina dansbandsfavoriter eller på ljudböcker – gärna true crime och biografier. En och annan textrad och melodi dyker upp då och då, idéer som blir till låtar när hjulen stannat. När NWT når Fredrik "Frippe" Myrer dundrar tradaren mot Östersund och han pratar med samlad och uppriktig röst i högtalartelefonen, själv i förarhytten. Vi samtalar om missbruken – om maten och alkoholen. Och om energikicken i musiken och pappans allt för tidiga bortgång.
För Värmlandspubliken är Frippe Myrer mest känd som trubadur och dansbandsmusiker. Hockeyälskare förknippar hans röst med publikboostaren "Tillsammans (vårt älskade Färjestad)". Under vanliga omständigheter lever han fullt ut på musiken, men när corona fick en hel bransch att stanna upp likt ett rådjur i strålkastarljuset började han köra lastbil för att få ihop det vardagliga.
Om den värmländska publiken känner honom genom musiken och Färjestad, kommer en nationell publik snart att bekanta sig med honom genom höstens säsong av "Biggest Loser" i TV4. Programmet är en såpa där överviktiga tävlar om pengar genom att tappa vikt.
– Jag har pendlat i vikt under flera år, börjar Frippe Myrer.
– Efter att pappa gick bort 2016 slutade jag med alkohol och försökte även dra ner på ätandet, fortsätter han och beskriver sig som en beroendeperson.
– Alkoholen fördärvade det mesta för mig och ätandet gav mig enorm ångest. Jag försökte sluta med frosseriet men ramlade hela tiden tillbaka i fula vanor.
Vid ett tillfälle hamnade han på sjukhus med en kropp som inte längre stod pall.
– Där och då kände jag att något måste göras. Så när jag låg i sjuksängen gjorde jag en film som jag skickade in till "Biggest Loser". Och mot all förväntan kom jag med.
"Blir snabbt en drog"
Han beskriver sin uppväxt som den bästa möjliga. Redan som två-åring fick han följa med sin pappa, yrkesmusikern Dag ”Daggen” Myrer, ut på spelningar.
– Jag har suttit på scenen under soundcheck och somnat många gånger bakom mixerbord och annan scenutrustning från väldigt unga år.
När han ombeds försöka sätta fingret på vad i musiken som har fångat honom, tänker han först på gemenskapen.
– Den mellan publik och musiker. Efter många år i dansband har jag känt av hur mycket kraft det finns i mötet med en publik, med folk som dansar och ler, som vill höra mer. Det där blir snabbt som en drog.
Han listar Stefan Borsch och Göran Lindberg, från bland annat Tonix och Matz Bladhs, som favoriter.
– Till stor del är det musik som gjordes innan jag var född! Varför just deras musik betyder så mycket, det kan jag inte svara på.
Som musiker har han gjort resan från målvakt till forward, från trummis till sångare och frontperson.
– Första trumsetet fick jag när jag var 4-5 år. Den första shuffle jag spelade var till Stefan Borschs "Inga blommor växer på en sjömansgrav". Sedan började jag spela bas och gitarr. Alltid på gehör, jag kan inte noter, men jag kan nog spela de flesta instrumenten inom dansbandsmusiken.
Mellan 2009 och 2013 turnerade han heltid som sångare i Sandins.
– Med Sandins har jag också spelat trummor. Andra band jag spelat i är Date och Fernandoz, men då som vikarie.
Med scenlivet kan dåliga vanor lätt få fäste.
– Mat- och alkoholmissbruk är en musikers vardag. Inte för alla såklart, men för många. Frestelserna finns där hela tiden. Det blir mycket nattamat längs vägarna och man tar sig en jävel efter spelningarna och det ena ger det andra. Efter ett tag kanske du tar en jävel lite för många gånger och du märker inte riktigt att du trillar dit.
– Du kanske behöver ha den där lille jäveln även innan du går upp på scenen.
Har det varit så för dig?
– Jag lärde mig tidigt att om jag tar ett par öl innan jag går ut på scen så blir jag mer käck och glad mot publiken. Publiksnacket blir så mycket enklare! Tjo-flöjt! Det var bara att köra.
Lovade pappa nykterhet
I dag har Frippe Myrer varit nykter i fyra och ett halvt år. De första månaderna var det svårt för honom att äntra en scen utan "hjälpen" av alkohol.
– Just publikkontakten, vad ska jag säga? Till en början vågade jag inte prata med publiken alls. Men det lossnade med tiden.
Anledningen till att han har lyckats hålla sig nykter bottnar i ett löfte till hans pappa som gick bort genom ett olycksfall efter en spelning på Ålandsfärjan. Händelsen kastade omkull hela världen för Frippe Myrer.
– Min största tragedi. Tre veckor innan han dog hade jag lovat honom att vara nykter i ett år. Om jag lyckades med det skulle han ta med mig på en resa till Mallorca, all inclusive. "Vi åker bara du och jag, far och son å mår gôtt i en vecka", lovade han.
– Luften gick ur mig när han dog. Helt. Men jag ville fortfarande hålla mitt löfte. Så jag var nykter ett år och efter det har jag fortsatt, vecka för vecka, dag för dag.
Han tystnar som för att repetera löftet för sig själv, ännu en gång.
– Löftet tror jag var allt. Hade jag inte lovat min far, hade jag inte varit nykter i dag. Hade jag ens levt? Alkoholen var en stor del av mitt liv – jag skötte jobb utan problem, men under helgerna fanns inte natt och dag utan allt vara bara ett töcken. Jag vaknade på morgonen och tog en öl. Sov mitt på dagen och började dricka igen när jag slog upp ögonen. Noll koll på allt.
– Men efter att pappa gick bort fick jag en tankeställare. Det fanns inte längre en pappa som kunde hjälpa, nu gällde det att ta vara på livet. Och det har jag gjort. Jag har ryckt upp mig, både vad gäller hälsan och själen. Hur lyder det där ordspråket...?
Inget ont som inte har något gott med sig?
– Ja, just det. Det är hemskt att säga, men pappas död blev som en bro för mig – jag kunde ta mig över till en annan sida där jag kunde börja ta hand om mig själv, göra saker för min egen skull och inte bara för alla andra. Döden gav mig ett nytt perspektiv.
Under de mörkaste stunderna blev musiken än mer viktig för honom. Han omslöt sig med spelande vänner och pratar om låtskrivandet som en ledstjärna.
– En räddning genom alla år egentligen. Gitarren har alltid haft en lugnande, hjälpande effekt på mig. Den kan ta bort den där må-dåligtheten.
På akuten med omstartat hjärta
När han fick bukt med alkoholen blev det intensifierade ätandet ett allt större problem. Matmissbruk ersatte alkoholen och vikten for som en bergochdalbana. I dag känner han sig bättre, stegen tas i rätt riktning och medverkan i "Biggest Loser" har varit en del i detta.
– Inledningsvis var jag rädd för att säga dumma saker framför kameran och vara den som var värst ute. Men alla vi 14 som är med blev snabbt ett team. Jag kan inte hitta ord för den känslan, jag har fortfarande kontakt med dem. Underbara människor.
Premiäravsnittet inleds med hög intensitet och avslutas med att en av deltagarna spenderar natten på akuten med omstartat hjärta.
– Flera av oss fick uppsöka sjukhus under inspelningen. Det var dramatiskt.
Vilken var den största utmaningen för din del?
– Att inte få ta en snus. Snus- och mobilfritt. Det var väldigt jobbigt i början, sedan blev utmaningen att ta sig i kragen och träna, träna, träna. Efter bara några dagar vande jag mig vid det. Rutinerna satte sig snabbt. Vi tränade i regel mellan fem och sju timmar varje dag, det fanns inte så mycket annat att göra.
Flera av deltagarna uttrycker en viss känsla av förnedring kring momenten där man ska ta av sig och väga sig inför kamerorna. Hur upplevde du de situationerna?
– Det är klart som faan det är pinsamt att visa upp det du skäms mest för inför alla tittare. Men jag har alltid varit öppen med min storhet och varit rolig på min egen bekostnad, så kanske var det lättare för mig. Jag känner också, nu när jag sett de första programmen, att det där är jag. Take it or leave it.
Ytterligare en värmlänning är med, Simon Wahl från Sunne. Kände ni varandra innan?
– Han kände till mig genom musiken. Men jag hade ingen koll på honom, han är rätt mycket yngre än mig.
"Jag har förändrats"
Höstens säsong är inspelad redan sommaren 2019 och sänds först nu på grund av pandemin. Frippe får inte fotograferas så hans kropp syns för mycket, det skulle avslöja hur det gick för honom i kampen mot övervikten.
– Det har varit väldigt påfrestande för mig som musiker! Jag har fått ha lite extra kläder vid uppträdanden till exempel. Krångel!
Nu avslöjar du väl att du gått ner en hel del?
– Haha, jag kan ha gått ner ett kilo eller hundra, vem vet?
Efter programmet kan du trubadura med dragningskraften "känd från tv", hur tror du det kommer att påverka dig?
– Jag hoppas att det ger mig en skjuts. Det kan bli något att rida på en stund i alla fall. En barndomsdröm för mig har varit att vara programledare, så det här med tv välkomnar jag på alla sätt. Jag har haft prat med tv-folk i Stockholm om ett eventuellt dansbandsprogram. Vi får se.
Det känns som att livet har vänt för dig. Du blev aldrig den störste förloraren?
– Jag har förändrats både inombords och utanpå. Jag är absolut inte framme vid målet än, men jag är på väldigt god väg, en väg som känns rakare än den någonsin har gjort tidigare i mitt liv.
Planerna framöver är att spela på helgerna och köra lastbil på veckodagarna. Han har just bildat ett nytt band – Frippez – med Z naturligtvis – och släppte nyligen musik i eget namn. Säsongens första avsnitt av "Biggest Loser" visas den 5 oktober.