Under måndagen kom det överraskade beskedet att oljebolaget Preem drar tillbaka sin ansökan om att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Därmed avförs också en svår politiskt nöt från regeringen och statsminister Stefan Löfven (S) har all anledning att pusta ut, i alla fall för stunden.
Frågan om Preemraffs utbyggnad har varit oerhört känslig för regeringen. Miljöpartiet har varit stenhårda motståndare då de menar att det skulle öka de svenska koldioxidutsläppen kraftigt och bryta mot klimatmålen. Att raffineringen nu lär ske i andra länder som inte har lika hårda krav som i Sverige spelar ingen roll. En utbyggnad hade inte bara skapat arbetstillfällen utan också producerat bränsle mer miljövänligt. Omställning i all ära, men bensin kommer även framöver att behöva produceras.
Egentligen skulle detta inte vara en fråga för regeringen. Mark- och miljööverdomstolen hade redan gett sitt godkännande. Men i augusti förra året så lyfte regeringen upp frågan till sitt slutliga avgörande. Bara det är högst anmärkningsvärt. En regering sätter sig över rådande beslutsprocess för att göra en egen överprövning. Rättsosäkert är bara förnamnet för den sortens agerande.
Miljöpartiet firar nu smaklöst sin seger. Klimatpolitiska talespersonen Lorentz Tovatt säger att Preems besked kom tack vare dem. "Vi såg till att frågan hamnade på regeringens bord." Det ett tillvägagångssätt som man brukar förknippa med helt andra statsskick, och som miljöpartister annars brukar kritisera. Även om det nu aldrig gick så långt som till ett formellt regeringsbeslut så är det tydligt att det just är osäkerheten kring prövningen och den politiska långbänken som fick Preem att dra sig ur. Och det för att en företagssatsning inte följde den rådande politiken.
Visst, Preem säger förstås att beslutet helt var fattat på kommersiella grunder. Vad annars skulle de säga? Det sjunkande oljepriset och Preems egna ekonomiska problem har också spelat in, men att beskedet kom nu kan knappast vara en tillfällighet. De rödgröna har framgångsrikt dragit ut på tillståndsgivningen – ansökan kom redan 2016 – och vann med utnötningstaktik. Frågan är vilka signaler detta sänder till andra företag som vill satsa stort i Sverige? Vågar man, särskilt om det rör något som inte faller några politiska partier i smaken?
Det här osunda beteendet och beroendet till politiken illustreras mer än väl med det avslöjande som Expressen också kom med i går. Flera mejlkonversationer mellan klimatminister Isabella Lövins statssekreterare Eva Svedling (MP) och Preems nybakade vd Magnus Heimburg visar på en närmast pinsam underdånighet från oljebolagets sida.
MP ger Preem förhandsbesked om regeringens klimatsatsningar och ber bolaget att de "hejar på", vilket också sker. Det handlar om massiva statliga kreditgarantier – 50 miljarder kronor på tre år – till klimatsatsningar, en ännu större reduktionsplikt, alltså inblandning av förnybara bränslen, och stöd till inhemsk förnybar drivmedelsproduktion. Detta är också saker som Preem tar fasta på i gårdagens besked.
Det är svårt att komma ifrån slutsatsen att Preem slopar utbyggnaden av raffinaderiet mot att de får omfattande statliga stöd för förnybar produktion. "Crony capitalism" kallas det med ett engelskt uttryck där det inte är risk och konkurrens som driver företag framåt, utan ett beroende av och sammanblandning med den politiska klassen. Nu i förment grön tappning.