Jag minns när man satt i småskolan och bläddrade i den skolatlas vi fick. Jag var redan innan ganska intresserad av kartor och lade märke till de allt mörkare bruna områdena norrut med sina fantasieggande namn och fyrsiffriga höjdangivelser.
Dalarna är kanske inte känt för alla sina fjäll och fjälltoppar, men där finns Sveriges sydligaste del av bergskedjan Skanderna som breder ut sig norrut över den skandinaviska halvön och där de högre delarna ofta i stora drag sammanfaller med gränsen mellan Sverige och Norge. Fjällryggen delar också upp vattendragen, de belägna i Norge rinner mot Atlanten, medan de på svenska sidan mynnar ut i Östersjön. Dalarna har tolv riktiga fjälltoppar, alltså berg som når över trädgränsen som är vid omkring 1000 meter över havet och där medeltemperaturen den varmaste månaden är runt 10 grader.
Dalarna istället för Frankrike
Kört genom västra Dalarna har man då gjort åtskilliga gånger och skymtat den långa fjällryggen i väster. Hemma har vi pratat om flera gånger under åren att åka dit och vandra i bergen och se oss omkring. Eftersom det inte var gynnsamt att resa utomlands i år så var det tid att förverkliga detta. Fulufjället som skulle bli vårt mål är inte någon sådan där spetsig alptopp utan en vidsträckt högplatå, cirka 25 kilometer lång, på 900 meters höjd där de högsta punkterna Brattfjället och Storhön når upp till drygt 1000 meter.
Vi tog in på Storbo Adventure Camp en måndagskväll. Det ligger i det lilla samhället Storbo, beläget vid Kopparleden tre mil väster om Idre nära norska gränsen. Vägsträckan har en historia som handelsled vilken sträcker sig långt tillbaka i tiden. Där fraktades koppar från gruvorna i norska Røros som var bland de rikaste i Europa och i drift från 1644 till 1977.
Ladugård blev hotell
Christian och Tiina övertog gården vid Storbonäs 2011 och startade campen 2016. Man hade från början inriktning på vinterhalvåret och snöskoter. Från förra året har man öppet för gäster även på sommaren. I år har man bara haft svenska gäster eftersom gränsen har varit stängd och det har märkts en kraftig nedgång i genomgående trafik. Gästboendet är inrymt i en gammal ladugård byggd 1910 där restaurangen finns i den gamla timrade delen från 1850. Vagnslidret blev senare garage och är nu den inredda del med sängplatser, kokplats och duschrum som vi bodde i. Christian har rivit ut det gamla brädgolvet, slipat och lagt tillbaka igen med isolering under. Man räknade årsringarna och en del virke är 300 år gammalt. Alla gamla dörrar man hittat har återanvänts. Träden i omgivningen har växt upp de senaste 100 åren. Innan dess fanns inte ett träd kvar, allt blev avverkat för att framställa träkol till gruvorna i Røros.
Urskog och vattenfall
På morgonen styrde vi färden till Mörkret, som den lilla orten nordost om Fulufjället heter. Nu skulle vi inte göra någon flerdagarsvandring utan gå upp och se oss om under några timmar. Stigen tog oss genom en orörd urskog. Man kan förstå att sådan skog förr, innan det rationella skogsbrukets tidevarv, betraktades som ogenomtränglig och fylld av faror och sagoväsen. Uppe på fjällplatån hade man fri sikt in i Norge åt ena hållet och över fjällen i Dalarna och Härjedalen åt det andra. Det var en inte alltför svårforcerad ehuru kuperad vandringsled fram till vattenfallet Njupeskär, med sina 93 meter och 70 meters fallhöjd ett av Sveriges högsta vattenfall.
Därefter gick vi uppför berget norrut. Vi tog en skenbart listig genväg som emellertid förde oss fram uppför ett regnvått och slipprigt stenskravel där man fick hålla ordning på tunga och fötter för att inte bryta ben eller skalle. Däruppe såg vi en gran kallad Old Tjikko. Dess rotsystem är förmodligen 9500 år gammalt, och även om granens ovan jord synliga delar förnyats räknas den som världens nu äldsta levande träd. Vår några timmar långa vandring kan kanske inte tyckas vara så förskräckligt strapatsrikt, men man mår bra av att vistas i den friska luften uppe på ett fjäll och uppleva dess i stort sett orörda natur. Man far hejfriskt runt jordens alla hörn för att få häftiga naturupplevelser och glömmer ibland bort att sådana finns på närmare håll.