• idag
    26 okt
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    27 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    28 okt
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      1.9 mm
  • torsdag
    29 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    30 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Spelrecension: Super Mario 3D All-Stars - Klassiska spel i mediokert paket

Spel
PUBLICERAD:

Super Mario 3D All-Stars

Switch
Nintendo
Åldersmärkning: 7

Det är alltid svårt att bedöma moderna klassiker med nyktra ögon. Ofta är det lätt att vara antingen för släpphänt och bara anta klassikerstatusen, fylla på med några superlativ och så får det vara bra. Eller tvärtom, att förväntningarna är lite väl höga på spel som har hunnit åldras mer än tio eller tjugo år vid det här laget.

Vad gäller Super Mario 3D All-Stars, en samling med tre spel släppt lagom till Marios 35-årsjubileum, så har mycket handlat om inramningen, framför allt priset och tillgängligheten. Spelen i fråga, Mario 64 från 1997, Super Mario Sunshine från 2002 och Super Mario Galaxy från 2007, är mer eller mindre klassiska allihop. Möjligen med undantag för det halvsvarta fåret Sunshine, vars förvånansvärt klumpiga kontroller och extremt tradiga fokus på att spruta vatten på lera och graffitti, snabbt gör spelet enerverande och långtråkigt. Super Mario 64 har åldrats rejält, så klart, men lever fortfarande på en retrocharm som är svår att avfärda – trots en bökig och stökig kamerahantering. Galaxy är det klart bästa i trion, vars idérikedom hela tiden håller liv i spelet från början till slut.

Men det här är ju också en jubileumssamling för en av de mest älskade spelserierna någonsin, och som sådan är den fattig. Det enda bonusmaterial vi får är musiken, för den som vill lyssna på timtal av hysteriskt munter Mario-musik utanför spelen av oklar anledning. Ingen historik, tidiga skisser eller dokumentärer. Ingenting extra alls, trots en saftig prislapp.

Allra värst är dock att samlingen bara säljs under en begränsad period, till våren 2021. Det är samma unkna taktik som Disney körde med sina VHS-släpp av sina klassiker, för att stressa kunderna att köpa för att inte missa något. Resultatet blir att den där stjärnglansen falnar något när den paketeras in på ett så genomskinligt cyniskt och slappt sätt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.