Punkbandet Katthem: Samma nerv i studio som på scen

De träffades på en musikutbildning i Arvika. Nu är Göteborg hemmabas för punkbandet Katthem som efter två ep:s albumdebuterar med "Vackra lögnerskor".

Gruppnamnet vaskades fram inför en första spelning. De fyra medlemmar listade en massa förslag och ur dessa valdes Katthem.

– Det har hänt flera gånger att folk har skrivit till oss på Facebook och velat att vi ska dela inlägg om deras bortsprungna katt och då brukar vi göra det, skriver Karolina Thunberg i en mejlintervju.

Hon är uppvuxen i Karlstad och är vid sidan av Katthem också medlem i duon Baula.

– Med albumet har verkligen allt fått ta sin tid. När vi spelade in våra ep:s så tog vi bara de låtarna vi hade klara och tänkte inte så mycket på helheten. Vi ville mest bara få ut vår musik, skriver hon efter frågan om skillnaden mellan att producera ep:s och ett fullängdsalbum.

– Nu hade vi mer låtar att välja på och la mer fokus på att arra och omarbeta dem tills vi blev helt nöjda. Den här gången har vi också experimenterat mer och haft kul med att inkorporera olika teman och genres i låtarna. Det är en skiva med extra allt och vi har inte sparat på något.

Berätta om gruppdynamiken – hur arbetar ni fram låtarna?

– Oftast kommer någon med ett färdigt låt-skelett, en text och melodi och sedan arrar vi upp det tillsammans i repan. Den som har skrivit låten brukar sjunga den, men vi har pratat om att det inte behöver vara så i framtiden. Ibland hittar vi snabbt hur vi vill att det ska låta, men det finns gånger då vi vrider och vänder på allt tills vi knappt vet hur det lät från början.

Alla frontar

I en intervju som NWT gjorde med bandet 2017, inför den första ep:n, berättade Josefin Östby att de ofta bytte instrument sinsemellan för att skapa variation och dynamik.

– Det gör vi fortfarande. Det började så eftersom alla ville lära sig att spela allt och även få sjunga och fronta.

– Det är ju sjukt opraktiskt på ett sätt eftersom allt tar mycket längre tid att repa in, men det gör också att man hela tiden måste va på alerten och kan inte bli för bekväm i någon roll. Jag tycker det är absolut roligast att spela trummor, men om det var det enda jag gjorde så tror jag att jag skulle sakna utloppet att få bröl-sjunga längst fram på scenen, skriver Karolina Thunberg.

För de fyra medlemmarna utgör musiken och bandet både en källa till energi och ett utlopp för vardagsfunderingar. Det personliga lyfts fram och blir allmängiltigt.

– Skivan handlar ju om det, alla våra faser/tankar/känslor/upplevelser som vi har gått igenom de senaste åren under skivans skapelse. Bandet och musiken fungerar som reflektion och ventil med målet att få vara så fria som möjligt i vad det än är.

De lägger stor vikt vid sina texter.

– Vi är ju fyra olika hjärnor som skriver låtarna så inspirationen kommer från alla möjliga olika håll. Det beror på vad som är aktuellt och känns drivande att skriva en låt om just där och då.

– Texten är viktig, den sätter tonen för vad låten ska har för känsla. Tidigare ville jag skriva mer kryptiska texter som gick att tolka lite som man ville, men nu uppskattar jag att skriva mer rättframt och okomplicerat.

Ofta kan band som bygger sitt uttryck på mycket energi ha enklare att hitta flytet på scenen inför en publik än i en studio framför en ljudtekniker - hur har ni upplevt det?

– Det är så olika upplevelser. Känslan på scen är att man föder av varandras energi och eftersom vi löser av varandra som frontpersoner kan man också hålla uppe spänningen och drivet hela tiden.

– Om vi behöver extra fokus i repan brukar vi låtsas att vi ska spela på Ullevi eller i finalen i "På spåret" eller liknande för att skärpa upp oss. Lite på skoj, men mest på allvar. Vi använde oss av samma taktik när vi var i studion och spelade in eftersom vi la alla grunderna live. Det känns viktigt att få fram samma energi på skivan som vi har när vi spelar live. Samma nerv.

"Vackra lögnerskor" recenseras på fredag.