Intervju Christina Malmqvist: Alla har ett ansvar mot hedersförtrycket

Signerat
PUBLICERAD:
Under sommarloven är det ökad risk, då märker ingen i skolan om barnen är frånvarande. Här är utreseförbudet ett väldigt viktigt verktyg för socialtjänsten, säger Christina Malmqvist.
Foto: SNB
För den som inte vill förändras kan det ibland vara kontraproduktivt att sätta in insatser med hela familjen. Har det förekommit våld ska man inte tvinga in barn i familjesamtal, säger Christina Malmqvist.

Det tog lång tid innan tillräckligt många politiker började ta hedersförtrycket på allvar. Men sedan 2005 har länsstyrelsen i Östergötland haft i uppdrag att arbeta mot hedersrelaterat våld. I det uppdraget arbetar flera personer med erfarenhet från socialtjänsten. En av dem är Christina Malmqvist, sakkunnig inom hedersrelaterat våld.

Vilka är de viktigaste delarna i ert arbete just nu?

– Det här är ju ett märkligt år, på grund av coronapandemin. Då får man ju anpassa sig. Vi har kunnat fortsätta hyfsat med utbildningar via nätet, men våra beställare har varit tvungna att ställa in några. Allmänt är utbildningar, exempelvis för kommuner, ett väldigt viktigt uppdrag som funnits sedan starten 2005. Stödtelefonen har funnits sedan 2014.

Hur ser tecknen ut på någon som riskerar att giftas bort?

– Det kan vara barn som inte får sova i samma rum som någon av motsatt kön på förskolan. Sedan utvecklas den kontrollen. Ibland pratar ungdomarna själva om det. Att de inte få välja partner eller vikten av att vara oskuld när de gifter sig. Dessa barn är ofta också utsatta för fler former av våld, från familjen och vuxna utanför. Den psykiska ohälsan är också större hos dem än hos andra barn som utsätts för våld utan förankring i hederskulturen.

– Men vi ska inte vara passiva och vänta in signaler. Vi måste vara proaktiva, till exempel med affischer på skolan som säger till elever att de har rätt att välja partner själv. Då går de och pratar med någon vuxen. Därefter har alla vuxna som arbetar nära barn ett ansvar att hjälpa till.

Går det att förändra beteendet hos en familj som utövar hedersförtryck?

– Om föräldrar erkänner problemen och vill förändras, då kan man jobba med dem. Men det går inte att tvinga på förändring. Det är samma som med missbruk. En person som inte erkänner sitt missbruk kan inte sättas på avvänjningsprogram. Mirakelvändningar finns inte. Vissa föräldrar kan se våldet som ett stort problem hos sig själva. Men om våldets syfte är att förändra någon annan är det svårare. Man ska vara särskilt försiktig när det är ett barn inblandat.

– Det är lättare att börja jobba med hedersförtryck tidigt, när man sitter med en treåring i stället för en tonåring. Men det handlar också om en form av allmänmänskligt beteende. För den som inte vill förändras kan det ibland vara kontraproduktivt att sätta in insatser med hela familjen. Har det förekommit våld ska man inte tvinga in barn i familjesamtal. På samma sätt som att vuxna som utsätts för våld inte tvingas till samtal tillsammans med den som misshandlar.

Vad önskar du av politiken framöver?

– Man kan ju önska sig att utreseförbudet, som infördes i år, också skulle gälla för uppfostringsresor – barn som reser bort för att lära sig familjens traditioner. Då kan ett äktenskap ligga flera år framåt.

Vad har det betytt att Juno Blom (L), som tidigare var samordnare för uppdraget mot hedersrelaterat våld, tagit med sig frågorna till riksdagen?

– Det betyder mycket, men hon är ju inte ensam i det. Det är alltid viktigt att ha politiker som håller i den här frågan och återkommer till den. Många andra politiker ser hedersfrågor som något som ligger vid sidan av. Juno Blom har jobbat med detta dag och natt i flera år, och det har ett starkt symbolvärde. Hon har en otrolig sakkunskap. Men det är viktigt att man inte ser hedersfrågorna som partipolitik. Tidigare fick vi lägga mycket tid på att förklara att det här är ett aktivt antirasistiskt arbete, att inkludera alla i våra rättigheter.

Vilken skillnad gör de nya lagarna, barnäktenskapsbrott och utreseförbud?

– Lagskärpningen förtydligar barns utsatthet. Tidigare var det svårt att bevisa i domstol. Men nu är det föräldrars ansvar att förhindra att ett barn gifts bort, eller har ett äktenskapsliknande förhållande.

– Utreseförbudet har hittills gällt fyra personer. Den yngsta var elva år.

Har någon nekats ett utreseförbud?

– Det var ett ärende där förvaltningsrätten inte godkände ett utreseförbud. Men då överklagade socialtjänsten, och kammarrätten beviljade. Det är viktigt att man driver på.

Kommer lagändringarna att har någon betydelse i längden?

– Jag tror att det kommer att göra en stor skillnad. Under sommarloven är det ökad risk, då märker ingen i skolan om barnen är frånvarande. Här är utreseförbudet ett väldigt viktigt verktyg för socialtjänsten. Man kan ha haft många insatser från socialtjänsten men har inte riktigt kommit åt problematiken. Då är detta en säkerhetsåtgärd. Det är något som jag tror att kommunerna har längtat efter att kunna göra. Det blir ett tredje ben för att stärka barnets möjligheter att stanna i landet.

Vad är det viktigaste samhället kan göra för att motverka hedersförtryck?

– Kommunerna ska se till att ha en handlingsplan, inte bara för socialtjänsten eller skolan. Alla olika aktörer blir viktiga. Alla ska veta vad alla gör. När det handlar om våld behöver man ingripa på ett annat sätt, med en stark samverkan för alla som möter barn. Fritidsgårdar behöver ha samma utbildning som socialtjänsten. Det ska inte finnas någon rangordning. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.