Simone Niggli är världens bästa orienterare genom tiderna med osannolika 23 VM-guld på meritlistan.
2013 la schweiziskan ner sin elitsatsning.
Men kärleken till orienteringssporten består. Den förde henne i söndags till Hornkullens silvergruva utanför Nykroppa.
Där blev Simone på nytt förälskad.
– Magiskt. Jättefint. Så kul, var Simones superlativ efter att hon sprungit Kroppas orienteringstävlingen.
Och som hon sprang. Trots att hon vid det här laget hunnit fylla 42 år vann hon tävlingen - i herrklassen.
En utmaning
– Jag och min man Matthias hade en utmaning, berättar Simone om varför hon sprang herrbanan.
Och den utmaningen vann Simone med råge. Hon var tio minuter snabbare än Matthias, som kom tvåa i klassen.
Familjen Niggli är på ett årslångt äventyr i Sverige. För några veckor sedan lämnade de tryggheten i Schweiz och flyttade till Sverige.
Simone, Matthias, Malin, 12 år, tvillingarna Lars och Anja, 9 år, bor nu på Närkeslätten i Hallsberg långt från bergen hemma i Munsingen utanför Bern.
– Vi har pratat om att flytta till Sverige och bo här en tid. Nu var det rätt läge för oss att prova det, berättar Simone.
Hon jobbar nu som instruktör, 40 procent, vid orienteringsgymnasiet i Hallsberg där hon har flera värmländska ungdomar som adepter.
Närmare jobbet
Matthias flytt gjorde också att han kom närmare ett av sina jobb: han hjälper till vid den svenska deltävlingen i världscupen som går i Idre nästa år.
Simone har bott i Sverige tidigare. Under ett halvår bodde hon i Ulricehamn för att förbereda sig inför de VM-tävlingar som gick i Sverige 2004.
Att ta med sig hela familjen är förstås något helt annorlunda.
– Vi är väl lite äventyrligt lagda av oss, skrattar Simone. Viktigt vid flytten var att barnen ville och att de skulle känna sig trygga.
– De fick specialundervisning i svenska inför flytten av en bekants mamma. Dessutom tror jag att de känner en trygghet i att både jag och Matthias pratar svenska.
Nu bor de ett stenkast från OK Tisarens klubbstuga, den klubb som Simone representerat i Norden sedan 2012.
Trots att det var sju år sedan Simone pensionerade sig från landslaget håller hon fortfarande en imponerade nivå. För två år sedan vann hon som 40-åring D21 vid O-ringen. Framfarten vid Hornskullens silvergruva utanför Nykroppa säger också en del.
Kjell-Åke fick beröm
Efteråt blev det snack med Kjell-Åke Ryen i Kroppa IF, som var tävlingens banläggare.
Det var bara för Kjell-Åke att suga åt sig av alla superlativ om terrängen och banorna som Simone spred omkring sig.
När Simone och hennes familj skulle flytta till Sverige tog hon kontakt med Håkan Carlsson, förbundskapten för svenska orienteringslandslaget. Håkan kommer från Hallsberg och har varit lärare vid orienteringsgymnasiet.
Lärarna där pusslade med sina tjänster så att det skapades utrymme för Simone att få en deltidstjänst.
– Jag är oerhört tacksam för att de hjälpte mig med det. Över huvud taget har vi fått ett fantastiskt bemötande och stöd.
Simone har en femårig universitetsutbildning som biolog men hon har aldrig jobbat inom yrket.
– När jag slutade min elitsatsning blev det fortsatt orientering. Den senaste tiden har jag varit assisterande förbundskapten för det schweiziska damlandslaget. Jag har fortfarande kvar en del uppdrag och följer upp fyra tjejer varav Elena Roos är den mest kända, berättar Simone.
Älskar att träna
Hon är en av banläggarna vid sprint-EM i Schweiz nästa är där Matthias är tävlingschef.
– Det mesta för tävlingen är förberett eftersom den skulle ha gått i år men flyttades till nästa år på grund av coronan.
Paret Niggli är också engagerad i organisationen inför det VM som ska gå i Schweiz 2023.
Simone har i hög grad med sina framgångar bidragit till att höja statusen på orientering i Schweiz. Tre gånger har hon blivit framröstad som årets idrottskvinna.
Kärleken till sporten och till träning tycks aldrig rosta för Simone.
– Jag älskar att träna och tävla.
Tränar gör hon varje dag: springer fem dagar i veckan och kör två dagar med alternativ träning, cykel eller till exempel vattenlöpning.
– Men jag springer inga intervaller längre, skrattar Simone.
Vilken är den största skillnaden mellan orientering i Schweiz och Sverige?
– Sporten är mer känd i Sverige än i Schweiz och fler håller på med den här. Schweiz är ett till ytan litet land. Det gör att avstånden är korta. Det arrangeras därför inte så många tävlingar utan när det är tävlingar är alla med där. Det gör att motståndet på tävlingarna alltid är bra.
– Schweiz har också många olika terränger. Det är inte bara höga berg, förklarar Simone.
Jobbet på orienteringsgymnasiet är en ny erfarenhet för henne.
– Orienteringsgymnasier finns inte i Schweiz. Där har man istället regionala lag som utvecklar talanger mellan 14 och 18 år. Det är en jätteviktig bas i schweiziska orientering.
Schweiz dominerar internationell orientering tillsammans med Sverige. Simones efterträdare finns. Hon heter också Simona Aebersold. Hon snuvade sånär Tove Alexandersson på två guld vid fjolårets VM-tävlingar.
Redan inom knappt två veckor är Simone och hennes familj tillbaka i i Värmland för att orientera. Då deltar de i Värmlandstrippeln, ett samarrangemang mellan OK Älgen i Grums, OK Tyr och Skattkärrs SOK.