Med coronakrisen som motivering har man satt på sig rejäla spenderbyxor. Budgetsatsningarna uppgår till hela 105 miljarder kronor, vilket är runt fyra gånger mer än förra året. Och eftersom en stor del utgörs av lånade pengar har det inte riktigt funnits några poster att bråka om. Alla januaripartier har fått vad de har prioriterat. Därför är det heller ingen disciplinerad budget som finansministern presenterade, och inte heller finns det någon samlad färdriktning, men det har ju gällt för hela januarisamarbetet redan från början.

Sålunda kunde Andersson stå upp och säga att det har är "sossepolitik när det är som bäst" samtidigt som centerledaren Annie Lööf kunde säga att det är "klassisk borgerlig politik". Och båda bilderna är i någon mån sanna. Fast om det finns spår av någon röd tråd i budgeten så är den just röd. Socialdemokraterna fick ett antal sakpolitiska framgångar som de sedan kan ta med sig i valrörelsen 2022, men det är också saker som stjälper snarare än hjälper.

Ta det nya pensionstillägget. Ett utmärkt valfläsk till pensionärerna, men som tyvärr undergräver principerna som ligger bakom pensionsreformen och i förlängningen hotar hela dess stabilitet. Eller att den tillfälliga höjningen av a-kassan förlängs i två år. Det har inget med coronakrisen att göra för om två år är den över. Och under den kommande valrörelsen kan de lova att göra höjningen permanent.

Det är ett klart brott mot arbetslinjen, och kommer bara att leda till att färre kommer i arbete än annars. Det visade ju alliansregeringens reformer på området, reformer som nu Centern och Liberalerna förhandlat bort. Att de fått några skattesänkningar i utbyte imponerar inte. Förvärvsavdraget gör inte skillnad på inkomst av arbete och inkomst av bidrag, och Liberalernas jobbskatteavdrag kommer av tekniska skäl som en klumpsumma 2022 – mer valfläsk i valrörelsen. Centerns sänkta arbetsgivaravgift för unga är dyr och ineffektiv.

Att kalla detta för en krisbudget är att tänja ordentligt på sanningen. Men det är just med hänvisning till coronakrisen som man slår på stort. Ändå går bara en fjärdedel av budgetsatsningarna sjukvården och äldreomsorgen – välfärdsområden som annars har lidit stort under pandemin. Det är helt enkelt ohederligt av januaripartierna att hänvisa de dryga 100 miljarderna till coronan. Det är en budget för att göra dem själva nöjda, och säkra ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav.

Det syns också på de områden som budgeten inte satsar på. Trots alla problem med ökad kriminalitet, skjutningar och sprängdåd så uteblir satsningarna på rättsväsendet. Av 105 miljarder går ynka 400 miljoner – 3,8 promille – till rättsväsendets myndigheter. Polis, åklagare och domstolar får inga nya tillskott, och åklagarmyndigheten har varnat för att de kommer att få säga upp åklagare. Försvaret får heller inte särskilt mycket, och då till priset av höjd skatt på bland annat alkohol. Där gick det plötsligt inte lika lätt att öka statsskulden.

Socialdemokraterna må ha stora problem med kompetensen, men en sak är det fortfarande erkänt skickliga på och det är maktspel. Än en gång har de lurat skjortan av sina stödpartier för att säkra sitt fortsatta regeringsinnehav.