Regeringens farliga vapenförslag

Regeringen har riktat in sig på vapen i stället för på brott. Förslaget om att strama åt reglerna kring vapen och explosiva varor har nu nått riksdagens justitieutskott. Och däri finns fortfarande en både märklig och problematisk avsikt att klassa fler skjutvapen som lite farligare än andra.

Ingen hävdar att skjutvapen är ofarliga – tvärtom. Men vi bor i ett land där det är både lagligt och rimligt att människor skall få äga farliga saker, inklusive vapen – här finns till exempel en lång historia av jakt. Lika rimligt är det att vapenägare måste hålla sig inom stränga regler, för att hindra att personer med fel avsikter får äga vapen lagligt. Men när regeringen nu gör ytterligare ett försök att strama åt vapenlagen för att komma åt de kriminella ägarna av olagliga vapen blir det som så ofta en problematisk inskränkning av de lagliga vapenägarnas utrymme. Den här gången är det sportskyttar som drabbas.

Detta har påpekats av flera remissinstanser, och regeringen har tagit viss hänsyn till det. Förslaget säger nu att det bara skall vara vissa enhandsvapen som skall klassas som särskilt farliga, och inte exempelvis gevär. Men det är fortfarande problematiskt för sportskyttar att enhandsvapen kan klassas som särskilt farliga. Det kan innebära att även mildare förseelser, som vid licensförnyelser, med sådana vapen kan klassas som grova vapenbrott och leda till fängelse.

Tanken bakom att just enhandsvapen skall vara särskilt farliga är att de är enkla att bära med sig utan att någon ser dem. Vilka som omfattas beror sedan dels på faktisk eldkraft, men dels också på ammunition eller om vapnet har försetts med lasersikte. Definitionen drar en slingrande gräns mellan farliga och särskilt farliga vapen som inte alls är logisk.

Om ett vapen med till exempel sikte är extra farligt eller ej beror helt på vilken avsikt personen som bär det har. En person som vill skada eller döda någon kan definitivt ta hjälp av lasersikte. Men någon som inte alls är ute efter att skada kan i stället löpa större risk att göra det av misstag utan sikte.

Det borde vara uppenbart att sådana omständigheter som gör vapen särskilt farliga inte kan generaliseras i en lagtext. Lagrådet skriver just detta i sitt svar – att det är ”situationen som vapnet förekommer i som kan bedömas vara mer eller mindre farlig”. Därtill finns en risk att domstolens utrymme för att bedöma farligheten i varje enskilt fall minskar, om omständigheterna redan slagits fast i lagen.

Risken finns också att även den vapenägare som aldrig ens av misstag gör något litet fel kan drabbas av att fler vapen klassas som särskilt farliga. Detta eftersom polisen kan tänkas vilja göra det svårare att få och förnya licens för dessa vapen, eftersom regeringen har sagt att vapnen i sig är farligare än andra.