Så kan man ta sig ur missbruk

Det man behöver för att ta sig ur ett missbruk är en längtan – Sehnsucht på tyska – till någonting större, skriver Jonas Thornell.

När jag var aktiv alkoholist gjorde jag, precis som heroinisten, allt som stod i min makt för att få tag på öl, vin och sprit. Ja, alkohol är också en drog; gott att inmundiga, en social isbrytare men samtidigt giftigt och beroendeframkallande. Alla öl, vin- och spritkonsumenter fastnar dock inte i beroende.

Att jag själv tillslut lyckades bli nykter har att göra med erkännandet av det sociala handikappet som det innebär att inte längre kunna nyttja alkohol. I kretsar kring AA, Anonyma Alkoholister, finns en sorts tabu; man förväntas att inte öppet tala om öl, vin och sprit så som jag gör.

En sommar, några år efter Öresundsbrons tillkomst, var jag i en manisk dryckesperiod, drack motsvarande två helrör per dygn. Spritexcesserna hade pågått en vecka. En natt när ångesten och baksmällan gjort sig tillkänna begav jag mig med taxi från Malmö in till Vesterbro i Köpenhamn. Klockan åtta på morgonen, efter några värdshusbesök under natten, flanerar jag, tankad på nytt, inne på Hovedbanegården. När jag går inne i den glasvalvsinredda hallen på Danmarks största järnvägsstation ringer mobilen. Jag håller en Benson & Hedges i ena handen och en kall elefantöl i den andra. Släpper cigaretten och tar upp telefonen. Skyddat nummer! Vem kan det vara, undrar jag.

– Hej, det är Percy Barnevik. Jag ringer från Indien och jag ska fatta mig mycket kort...

När en märkbart upprörd Barnevik fångar mig på tråden, irriterad över att jag sökt honom på fyllan kvällen före, hör jag signalen för högtalarutrop om tåg: Ding, Ding-Dong. Då tänker jag: Percy måste väl haja att jag också är utomlands, på någon form av uppdrag, då även han förnimmer ljudet i bakgrunden?

Historien om Percy Barnevik är sann! Jag fick mig en rejäl tankeställare och några år senare påbörjades resan mot nykterheten. Jag vill förändra världen är titeln på Barneviks biografi. Jag ville också förändra världen när jag gick packad inne på Hovedbanegården, men jag kunde inte bättre vid den tidpunkten än att planera för nästa glas alkohol.

I dag är det något mellan mig och det första glaset. Jag har varit med om så många positiva saker och byggt upp en integritet som jag vill försvara. Vad Percy Barnevik med bestämd röst förmedlade till mig den där morgonen i Köpenhamn var: ”Lös problemet! Det är ditt problem hur du löser det!”

Det är verkligen inte Systembolagets monopol och den ålderdomliga regeln att man inte får dricka på krogen före klockan elva som hjälpt mig att lägga av med spriten. Jag har dessutom uppnått min snart sjuåriga obrutna nykterhet utan kommersiella 12-stegs-behandlingar eller andra professionella insatser. För mig personligen var drivkraften att bli nykter just att slippa vara klient hos myndigheter. Jag avskydde att gå till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialtjänsten. Jag upplevde stress och andlig urgröpning av sådana miljöer. Det man behöver för att ta sig ur ett missbruk är en längtan – Sehnsucht på tyska – till någonting större.

Jag bryter mot den tystnadskultur som råder inom sällskapet Anonyma Alkoholister. Jag avslöjar inte vilka personer som syns på mötena, men vägrar följa traditioner som stipulerar att i media undvika nämnandet av rörelsens namn. Varför skulle jag göra det? AA har ju hjälpt mig! Till alla män och kvinnor som vill göra något åt sitt drickande vill jag föreslå: Gå till AA och gör det till din egen grej!

För den som fortfarande dricker är det mera humant att låta vederbörande sitta med sitt glas på en nattöppen krog. Sverige borde även tillåta försäljning av öl, vin och sprit i kiosker och livsmedelsbutiker.

Jonas Thornell