Den rödgröna regeringen har lurat skjortan av sina stödpartier när det gäller den kommande försvarsbudgeten. Något annat går inte att konstatera sedan Dagens Nyheter avslöjade att januaripartierna nu kommit fram till en ytterst blygsam ökning av försvarsanslagen fram till år 2030. 13 ynka miljarder kronor på tio år är i det närmaste felräkningspengar. Försvaret kommer fortfarande att vara gravt underfinansierat och Moderaterna och Kristdemokraterna, liksom Sverigedemokraterna, gör klokt i att hålla sina löften om att inte ställa sig bakom ett sådant beslut.
För värmländsk del så är det förstås oerhört välkommet att ett artilleriregemente återkommer till Kristinehamn, samt Villingsbergs skjutfält. Men det är också det minsta man kunde begära. Svenskt försvar kan inte förlita sig på att enbart ha artilleri i övre Norrland, det behövs även i Mellansverige. Med den underfinansiering som ligger i det här förslaget så finns det också anledning att resa frågetecken vad det hela mynnar ut i till slut. Kommer pengarna verkligen att räcka, och vilken verksamhet kommer man att ha råd med i det nygamla artilleriregementet?
I den parlamentariska försvarsberedningen kom partierna i stor enighet överens om en total ökning för åren 2021-30 på 45-50 miljarder kronor. Sedan ingrepp regeringen och allt sprack. De nu aktuella 13 miljarderna skall ses i relation till försvarsberedningen, som redan den hade sina brister, till exempel när det gällde avsaknaden av priskompensation. Men andra nivåer än i försvarsberedningens härad är inte acceptabla.
Så sent som den 29 augusti så hotade Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna på DN Debatt att köra över regeringen om försvarsbudgeten i riksdagen. Även Centern sade sig stå bakom. Men som vi torde ha lärt oss vid det här laget så är C och L inga att hålla i handen när det gäller. Att de gått med på den är miniökningen säger allt. Att de förmådde regeringen att inte ta beslut om försvaret i den ordinarie statsbudgeten är inget att hetsa upp sig över. Det är ju bara något som angår de som ställer sig bakom statsbudgeten – alltså partierna bakom januariöverenskommelsen.
Att man inför en så kallade kontrollstation 2023 är heller inget att fästa alltför stor vikt vid. Då finns det förvisso en teoretisk möjlighet att enas om ytterligare höjningar. Men det hela är mest ett sätt att sparka bollen framför sig eftersom man inte vill fatta några långsiktiga beslut nu. Oppositionspartierna får inte låta sig luras av det heller.
Försvarssatsningar är dyra och tar tid att genomföra. Därför måste det komma skarpa beslut nu som ger rejäla tillskott om vi vill att de skall ha operativ effekt på sikt. Soldater och sjömän måste utbildas, materiel införskaffas och försvarsanläggningar etableras. Och detta utan att ha hot hängande över sig om att den kroniska underfinansieringen ändå kommer att stjälpa alltsammans. Säg nej till en oförsvarlig försvarsbudget!