Hoppa till huvudinnehållet

Spelrecension: Marvel’s Avengers - Superplatta, supermediokra superhjältar

Publicerad:
Reporter Joakim Kilman
Joakim Kilman
noje@nwt.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Få saker tar död på spelglädjen som känslan av att ett helt styrelserum fullt av slipsnissar har suttit och petat i ett spel med sina klåfingriga labbar. Marvel’s Avengers genomsyras av den känslan. Vad som hade kunnat bli en explosiv actionfest där man får ikläda sig rollen som sin favorit bland Marvel-hjältarna, är i stället en tam ”spel som service”-besvikelse. Med andra ord är detta inte i närheten av det välgjorda och underhållande Marvel’s Spider-Man från 2018. Istället bjuds vi på ett tröttsamt online-upplägg, vars enda syfte tycks vara att kunna sälja menlösa lootlådor till ett menlöst spel.

Spelrecension: Erövra Värmland i Crusader Kings 3

Redan under de inledande tio minuterna ringer mina varningsklockor febrilt. Kamala Khan, som senare blir Ms Marvel, är en ung fangirl som älskar allt som har med Avengers att göra. Och det är hela hennes personlighet. Sättet hon framställs på är så tomt och entonigt att hon mest av allt känns som en marknadschefs önskedröm om hur vi konsumenter ska bete oss – gapa stort och tycka att allt som har med Marvel att göra är ashäftigt. Även när Kamala har en mer sorgsen stund, så vänder hon snabbt på en femöring och börjar jubla över något Avengers-relaterat – som om spelet programmerats för att inpränta Marvels suveränitet i spelaren minst var femte minut. Det blir tröttsamt och genomskinligt. Att även resten av superhjältegänget är personlighetsbefriade tolkningar av karaktärer vi sett betydligt mer livfulla förut, gör inte saken bättre.

Spelrecension: Spiritfarer - Ömsint skildring av livets sista tid

Spelmässigt är det kompetent, men sällan särskilt spännande. De olika hjältarna förmågor borde vara roligare att leka med, och uppdragen som sådana är ofta knappt värda de långa laddtiderna. Spelet är också ostabilt, åtminstone pc-versionen. Onlineläget krånglar alldeles för ofta, och spelet har även kraschat titt som tätt för mig.

Det finns frön till ett bra actionspel i Marvel’s Avengers, men bitarna faller allt för sällan på plats. Resultatet är en medioker besvikelse vars brister i slutändan tynger ner allt för mycket.

Artikeltaggar

MarvelRecensionSpel