I går lade migrationskommittén fram sitt betänkande, men inte blev vi klokare för det. De båda regeringspartierna – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – att lika splittrade som någonsin om hur den framtida migrationspolitiken skall se ut. Kan verkligen den rödgröna koalitionen fortsätta?
Arbetet i den parlamentariska migrationskommittén sprack redan i somras sedan Socialdemokraterna inte vågade utmana vare sig Miljöpartiet eller en tongivande intern opinion genom att sluta en bred och långsiktig överenskommelse med Moderaterna. Betänkandet som kommittéordföranden Thomas Rolén lade fram i går för migrationsminister Morgan Johansson (S) blev därmed mest en formsak.
Av betänkandets 26 förslag är det bara S som står bakom alla, och MP blott bakom tre. Det utgör ingen stark grund för enighet inom vare sig riksdagen eller regeringen. Enskilda förslag går det att få majoritet för i riksdagen, men inte för allt. Arbetet tas nu över av regeringen, men det lär knappast gå att skriva någon proposition när de rödgröna är så oeniga.
Regeringspartierna är inte ens eniga om vilka förslag som skall skickas ut på remiss. S anser att man skall hämta hem synpunkter på betänkandets samtliga förslag. MP däremot bara på de som man är överens om, vilket alltså blir enbart tre. Denna miljöpartistiska halsstarrighet redan i inledningsskedet av beredningen i regeringen bådar inte gott. Och det är tydligt att S inte har en susning om hur de skall få till det här. Det hjälper inte hur mycket Johansson sedan står och säger att han inte vill tillbaka till den gamla generösa migrationspolitiken.
Men lyckas man inte lösa den här knuten är det precis vad som kommer att hända den 19 juli nästa år. Då går nämligen den tillfälliga lagen som skärpte politiken under migrationskrisen 2015 ut, och per automatik börjar då de gamla bestämmelserna gälla igen. För att en ny lag skall hinna behandlas så måste en proposition läggas fram senast i februari-mars nästa år. Innan dess måste en sådan arbetas ut och sändas på remiss, inklusive till lagrådet.
Socialdemokraterna och Morgan Johansson måste vara ordentligt brydda och oroliga över vartåt det här leder. Ministern lekte i somras ett tag med tanken att låta riksdagen sköta det hela, utan proposition, men det har han backat från nu. Fast hur regeringen skall kunna enas om något att lägga fram för riksdagen förblir en gåta. Om de rödgröna ändå skulle enas om något urvattnat så finns det emellertid ingen majoritet för det i riksdagen, och då blir de överkörda.
Det är kanske det S räknar med. Då slipper man en regeringskris där MP hoppar av. Men å andra sidan så kommer man att få stå för en urvattnad, slapp och generös migrationspolitik inför svenska folket. Och 2022 är det val, och S har inte råd att alienera väljarkåren för mycket.
Det bästa ur ett socialdemokratiskt perspektiv vore ändå att rycka av plåstret nu. Det är fler frågor som står på dagordningen där MP konstrar – som till exempel i frågan om det nya oljeraffinaderiet i Lysekil – att det vore lika bra att bli av med besväret nu, och sedan som ensam S-regering söka stöd i riksdagen för sin politik. En regeringskris behöver inte betyda särskilt mycket om man ändå kan påräkna sig passivt stöd från en majoritet. Men så har vi det där med den socialdemokratiska handlingsförlamningen.