Fair play oavsett kön eller hudfärg

Signerat
PUBLICERAD:
Viljan att fler afroamerikaner ska kunna få tillgång till en musikutbildning får inte leda till att personer med asiatiska rötter diskrimineras, skriver Jonatan Lönnqvist.
Foto: Nelson
Musikalitet är en gåva som vissa får rikligt av och andra mindre. Men precis som med idrott är det en kombination av begåvning och hårt arbete som avgör hur långt man kan nå, skriver Jonatan Lönnqvist.

När man vill en utsatt grupp väl, kan ibland nya orättvisor uppstå. Två aktuella exempel med kopplingar till Pride- och Black lives matter-rörelsen belyser detta.

Att uppleva att man är född med fel kön kan nog kännas som en enorm orättvisa. Att på olika sätt hjälpa dessa transpersoner är det självklara empatiska valet. Men vi kan aldrig utplåna det faktum att de från början föddes med ett annat biologiskt kön.

Ur detta uppstår frågan hur idrottsvärlden ska förhålla sig till transkvinnor som fysiskt har manliga egenskaper men som vill tävla med kvinnor. Nu senast är det internationella rugbyförbundet som överväger att förbjuda transkvinnor från att spela med biologiskt födda kvinnor, enligt The Guardian (19/7). I en rapport konstaterar förbundet att skaderisken är förhöjd när en kvinna tacklas av någon som gick genom puberteten som man.

Vi har alltså en målkonflikt. Å ena sidan omtanken om transkvinnor som vill spela med andra kvinnor. Å andra sidan omtanken om övriga spelare som vill slippa skador samt förmodligen vill spela mot fysiskt likvärdiga motståndare – varför annars ha dam- och herrklasser? Den lösning som smärtar minst blir att säga nej till transkvinnorna.

Musikalitet är en gåva som vissa får rikligt av och andra mindre. Men precis som med idrott är det en kombination av begåvning och hårt arbete som avgör hur långt man kan nå.

I kölvattnet av Black lives matter-rörelsen har Anthony Tommasini, chefskritiker för klassisk musik i New York Times, argumenterat för att symfoniorkestrar bör anställa musiker så att deras hudfärg motsvarar befolkningens (16/7). Detta skulle innebära att man bryter mot den praxis som funnits de senaste decennierna, där sökande till en tjänst i orkestern provspelar bakom en skärm. Den som spelar bäst får i dag jobbet, oavsett kön eller etnicitet.

Kvotering i amerikanska symfoniorkestrar skulle dock leda till färre jobb för den grupp som i dag är kraftigt överrepresenterad: personer med asiatiskt ursprung.

Det är sant att det finns socioekonomiska faktorer som gör att färre svarta tar sig fram i den klassiska musikvärlden. Men det är också sant att asiaterna i den absoluta toppen har slitit hårt och övat oräkneliga timmar sedan tidig ålder.

Att livet till sin natur är orättvist är en smärtsam insikt, men den är nödvändig för att kunna göra världen bättre. Utan den insikten kommer vi, trots utopiska visioner, att hamna i ett allas krig mot alla där olika grupper hela tiden tävlar om vem som kan göra sig mest hörd.

Förståelse för transkvinnor får inte innebära att vi försvårar för biologiskt födda kvinnor. Viljan att fler afroamerikaner ska kunna få tillgång till en musikutbildning får inte leda till att personer med asiatiska rötter diskrimineras.

Det som är orättfärdigt ska åtgärdas. Men världen bör ses som den är, utan vare sig skönmålning eller svartmålning. Vår tillvaro är mer komplex än vad slagorden från olika rörelser ofta ger sken av. Att lyfta blicken från sin egen grupps intressen och se helheten är nödvändigt.

Jonatan Lönnqvist

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.