FBK-förvärvet kör traktor och tröska som extraknäck

Han tyglar stegrande hästar, rattar traktorn med lätthet – och äter tomater som godis.

Möt lantbrukarsonen, tillika stjärnförvärvet Jacob Nilsson, som i unga år var en minst lika stor talang i fotboll som i ishockey.

– Jag minns att det var ett jäkla svårt val när jag blev tvungen att välja, säger han.

Av Färjestads alla nyförvärv är 26-årige Jacob Nilsson ett av de mest prestigefyllda. Han hade varit på klubbens radar under flera års tid och när han nu ansluter med ett cv som tangerar såväl NHL som landslaget är förhoppningarna stora.

Victor Ejdsell, tidigare lagkamrater i Nordamerika, målar upp nyförvärvet som en blandning av den KHL-flyktade duon Linus Johansson och Marcus ”Lilliz” Nilsson – och lyssnar man till Jacobs egna ord så verkar det inte vara en så dum beskrivning.

– Jag har en bra blick för spelet, bra skridskoåkning och bra klubbteknik. Sedan är jag ganska hetlevrad också. Jag kan brinna till och jag gillar att tävla, säger han.

Under sina två säsonger i Chicago Blackhawks organisation blev det nästan uteslutande spel i AHL och Rockford IceHogs där han skrapade ihop 32 (15+17) respektive 21 (7+14) poäng. I NHL blev det två framträdanden.

Var det givet att flytta hem till Sverige inför säsongen?

– Nej, det var det väl inte. Men nu är det andra omständigheter i världen som också påverkar en del och jag kände ganska snabbt att Färjestad vore otroligt kul. Jag har alltid tyckt att de spelar väldigt rolig hockey och det är ju ett lag som alltid slåss om guldet.

Valet av klubb gladde inte minst pappa Niclas.

– Han gjorde lumpen i Kristinehamn och har alltid haft Färjestad som sitt lag. När jag var liten var det därför alltid Färjestad som det snackades om och det var matcherna med ”Lilagult” som visades på vår tv.

Gjorde det dig till ett FBK-fan också?

– Nja, för mig var det Mörrum GoIS som gällde. Men visst har man väl kanske dragits med på sätt och vis i och med att det alltid varit farsans lag.

Jobbigt vägskäl

Att det skulle bli en ishockeyspelare av Jacob var dock ingen självklarhet. Vid 15 års ålder stod han vid ett vägskäl där han var på vippen att satsa på fotbollen istället.

– Jag var ganska duktig i fotboll, bättre än i hockey skulle jag säga. Jag spelade på mittfältet för Mjällby i Tipselit P16 och sista turneringen blev Gothia cup där vi mötte lag som Häcken och AIK. Det var när man skulle välja gymnasium som jag blev tvungen att välja mellan sporterna och jag minns att det var ett jäkla svårt val.

Varför blev det hockey?

– Det var roligare. Visst, det är svinkul att spela fotboll också men hockey var roligare.

Flera i hans närhet gick åt andra hållet – och det tycktes inte vara ett så tokigt beslut det heller.

– Jesper Gustavsson och kusinen Joel, som jag spelade med när vi var yngre, är i allsvenskan med Mjällby nu. Och min andre kusin, Simon, spelade i Örgryte men han har skadat korsbandet så vi får se hur det blir med honom. Man missar inte en match när de spelar.

Har du funderat över var du hade hamnat om du också valt fotbollen?

– Ja, det är klart men samtidigt är det svårt att tänka så eftersom man aldrig vet vad som hade hänt eller hur det hade gått.

För Jacobs del kom det stora genombrottet säsongen 2016-2017 där han med sina 47 (22+25) poäng på 52 matcher hade stor del i att Mora tog steget upp i SHL.

– Jag skulle definitivt säga att det var där jag blommade ut. Det var där jag kände att ”fan, nu trillade polletten ner”. Tidigare hade jag spelat lite fotboll och sådär på sommaren men i Mora insåg jag att det krävdes mer än så, så jag lade om sommarfysen helt och det var då det vände.

Är det någon som betytt extra mycket för dig och din karriär?

– Ja, farfar. Han har pushat, skjutsat och drillat oss från att vi kunde gå – och han missar inte en enda match. Han är extrem och han har betytt otroligt mycket.

Med ”oss” syftar Jacob på sin bror, sin syster och nämnda kusiner. Alla växte upp på landet i den lilla tätorten Norje, nästgårds med sin farfar Åke.

– Så fort man såg honom komma cyklande skrek han att det var dags för träning. Sedan stod han där med sitt tidtagarur och anteckningsblock och klockade oss när vi sprang fram och tillbaka på en bana som han hade gjort. Vi sprang tio varv vardera och den som presterade bäst fick en tablettask eller guldpeng. På kvällarna körde han oss sedan till varenda träning så han hade verkligen fullt upp. Bilen gick varm mellan husen.

Trots all denna entusiasm nådde Åke aldrig någon större framgång på egen hand.

– Det enda jag vet är att han hade ett hockeybockeylag när jag var liten och att han skällde på sina lagkamrater så det sjöng om det när de inte kämpade tillräckligt. En jäkla tävlingsmänniska, helt enkelt. Han är fortfarande ute och springer trots att han är 76, 77 nu.

Uppväxt bland tomater

Jacob pratar varmt om barndomsåren, uppväxten på landet och hur han gärna återvänder hem till gården. Inte minst för att hjälpa till med farsans tomatodling, en odling som dessutom är en av landets största.

– Han plockar 35-40 ton tomater i veckan och skeppar ut till olika Ica-butiker runtom i Sverige, så det finns att göra när man kommer hem. Jag brukar vara där och jobba på somrarna.

Han berättar att uppgifterna varierar och att de utförs med stort nöje.

– Det är ett familjeföretag och jag vet att de sliter väldigt mycket så det är klart att jag ställer upp om det behövs hjälp. Jag kan hoppa in i traktorn, lastmaskinen, tröskan eller vad som helst. Det är bara kul – och det är skönt att kunna betala tillbaka lite.

Jacob medger att han fullkomligt älskar tomater – i synnerhet körsbärstomater och plommontomater.

– Jag äter dem som godis. Det är så jäkla gott! Speciellt de som är från farsan. Det går inte att jämföra med de som är i butik. Det blir en helt annan smak när du plockar direkt från plantan. Jag har alltid en skål med tomater hemma.

Sugen på att ta över odlingen efter karriären?

– Det är svårt att svara på. Det beror väl på hur allting ser ut då och om man fortfarande tycker att det är roligt. Brorsan, som faktiskt jobbar på gården nu, är ju också väldigt intresserad.

Historia i hästväg

Ett annat hett spår vore kanske att sadla om och satsa på ridsporten. I alla fall om man ska tolka de uppmärksammade bilderna från Scottsdale, Arizona, där Jacob och nära vännen, tillika NHL-stjärnan, Oliver Ekman-Larsson red på stegrande hästar tidigare i år.

Många hävdar att bilderna är fejk?

– Ja, men nej, det var på riktigt. Det är det som är det roliga.

Du kan rida alltså?

– Ja, absolut. Det måste jag ju säga nu när jag lagt ut en sådan bild, haha. Sedan bör nämnas att det ser värre ut än vad det egentligen var. Det var lättare än vad man kan tro.

Rider du ofta?

– Nej, det skulle jag inte säga. Men jag är ganska tajt med Marcus Paulsson också och han har en hästgård tillsammans med sin fru Linda 15 minuter från mina föräldrar. Så där brukar jag vara och rida någon gång ibland.

Med tanke på Marcus Paulssons historia i FBK – hade han ett finger med i spelet när du valde klubb?

– Han hade en jäkligt bra tid här – och det är klart att han berättade om den. Men det var inget mer än så. Han är så gammal att han visste att det var upp till mig och att det var mitt beslut.

För Paulssons del blev det fem säsonger och två SM-guld med Färjestad. Nu återstår att se vad Jacobs facit i klubben blir.