Det var egentligen helt följdriktigt att Socialdemokraterna tar över rodret igen i Hammarö kommun. Det var ju deras förslag till budget för nästa år som lite överraskande röstades fram på fullmäktige tidigare.
Det är också följdriktigt att det var "kuppmakarna" i Centern och Miljöpartiet, som bröt samarbetet inom den blågröna Hammarösamverkan, som nu sätter sig i den nya rödgröna majoriteten, där Vänsterpartiet också ingår.
Att dessa partier nu får ansvar för vad de ställt till med är helt i sin ordning. Men det blir inte lätt för dem. De har visserligen majoritet (17 av 31 platser i fullmäktige) och kan strunta i de andra partierna, inklusive de avhoppade Sverigedemokraterna i Sans och balans, vilka de egentligen har att tacka för att det blev så här, när de röstade för S-budgeten. Men skyttegravskrig mår inte kommunen bra av.
Samtidigt är det lika bra att det inte blev något blocköverskridande styre mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Vilka hade då utgjort den opposition som alla demokratier mår bra av? Och fortsatt borgerligt styre var aldrig att tänka på efter kollapsen för Hammarösamverkan. Kommunalråden Bosse Henriksson (M) och Mattias Joelsson (KD), som nu får lämna över till Solweig Gard (S), må sedan tycka att det är tråkigt.
Centern har här visat sig vara rena vindflöjlar. Förrförra mandatperioden satt de med det borgerliga styret, nästa med S, och sedan i Hammarösamverkan, för att nu byta sida än en gång. Hur kan man någonsin lita på ett sådant parti? Bråket som föranledde att C och MP lämnade Hammarösamverkan – där de krävde Henrikssons och Joelssons avgång – pekar också på en politisk omogenhet. Man har tydligen inte varit bekväm med att fatta vissa beslut om till exempel skolan. Hammarösamverkan spelade inte alltid heller sina kort väl, som när de genomdrev en rekordhög skattehöjning.
Den bistra ekonomiska situationen kommer de nya rödgröna dock inte undan. Den liggande budgeten kommer att ge ett dåligt resultat, och hur de skall förmå att vända på skutan är skrivet i stjärnorna.