Det blå en förutsättning för en grön omstart

Pudelns kärna i ambitionen att flytta över transporter från landinfrastrukturen till sjöfarten ligger i kostnaderna för att välja sjöfart, skriver Rikard Engström, Johan Woxenius och Marcus Dahlsten.

Oaktat om Covid-19 kommer i fler kraftfulla vågor framöver finns det all anledning att öka takten i arbetet med den gröna återstart av ekonomin som regeringen aviserat. Inte minst viktigt är det att satsa kraftfullt på att logistiken tas till nästa nivå. Sverige, som liten nation med ett perifert geografiskt läge, måste ha logistik i världsklass.

Sjöfarten transporterar varje år fler än 30 miljoner passagerare till och från Sverige. Ungefär 90 procent av godset har också transporterats med fartyg. Inte sällan transporteras godset på lastbilar som nyttjar färjorna. Under pågående pandemi har sjöfartens roll och det faktum att färjetrafiken tagit ansvar och fått varulogistiken att fungera efter omständigheterna väl. Men för att sjöfarten långsiktigt ska kunna vara en samhällsbärande pelare måste grunderna justeras.

Sjöfarten är energieffektiv, har mycket omfattande lastkapacitet och dessutom är infrastrukturen i form av farleder i princip av naturen given och nära nog underhållsfri. Sverige har dock, trots en uttalad vilja om ökad användning av sjöfart, länge slösat med denna resurs genom att inte säkerställa att den ges möjligheter att användas i ökad utsträckning.

Pudelns kärna i ambitionen att flytta över transporter från landinfrastrukturen till sjöfarten ligger i kostnaderna för att välja sjöfart. Staten har en mycket viktig roll i detta genom att säkra en hållbar finansiering av Sjöfartsverket. Staten måste ta ett större ansvar för myndighetens ekonomi än de cirka 10 procent som anslagsfinansieringen är på idag.

Regeringen har nu ett gyllene tillfälle i och med den kommande höstbudgeten och den nationella planen för infrastruktur en möjlighet att förändra situationen och ge den gröna återstarten en god knuff i rätt riktning. För att vässa detta verktyg och minska Sveriges och industrins sårbarhet måste regeringen säkerställa:

• att Sjöfartsverkets ekonomi hålls skadeslös av Covid-19. Utöver de 300 miljoner som regeringen redan har beslutat om behöver regeringen ha en beredskap för att ytterligare medel kan behövas under kommande år.

• att vattenvägens infrastruktur hålls tillgänglig året runt – isbrytningen finansieras idag av sjöfarten och indirekt då av transportköparna. Finansieringen måste ske via anslag precis som vinterväghållning till lands. Investeringen i nya isbrytare och driften av isbrytarna bör inkluderas i den kommande nationella planen för infrastrukturen.

• att Sjöfartsverket får generellt ökade anslag för att bland annat möjliggöra en hantering av pensionsskulden som vid upprepade tillfällen tvingat verket till avgiftshöjningar som försämrar sjöfartens, och därmed Sveriges, konkurrenskraft.

Ovanstående åtgärder är viktiga för näringslivet och sjöfarten men också då det leder till ett relativt sett minskat investeringsbehov i landinfrastrukturen. Framkomligheten förbättras, ny- och återinvesteringsbehovet reduceras och trafiksäkerheten ökar. Därmed blir det blå en förutsättning för en grön omstart.

Rikard Engström

Vd, Svensk Sjöfart

Johan Woxenius

Professor i sjöfartens transportekonomi och logistik på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Marcus Dahlsten

Vd, Transportföretagen och vd, Sveriges Hamnar