Krönika: Satiren är död – länge leve satiren!

I alla dystopiska framtidsvisioner så är det få som prickat särskilt rätt om var vi befinner oss år 2020. De som fabulerar ihop fantastiska science fiction-gestaltningar som Blade Runner (som utspelar sig år 2019) är helt enkelt i regel lite för smarta. Den deprimerande verklighet vi lever i kretsar inte kring hyperavancerad teknik och smarta forskare som gått för långt, istället är det dumheten som regerar.

En verklighet där Trump är president i USA, och varje dag gör eller säger något obeskrivligt korkat, har många deprimerande konsekvenser. I Sverige har vi våra egna twitter-politiker som gör sitt bästa för att sänka ribban till nya avgrundsnivåer, så vi kan inte heller bara peka finger och skratta åt det stora landet på andra sidan Atlanten. En mindre, men ändå kännbar, konsekvens av all denna galenskap är att den politiska satiren känns överflödig. När satir inte längre går att skilja från vad verkliga politiker och internettyckare säger och skriver så faller det platt. Skrattet uteblir, i en tid när behovet av att flabba åt eländet är som störst.

Lösningen finns, som så ofta, i science fiction-världen. Det är ofta där de mest intressanta idéerna diskuteras. Så om samtiden vägrar låta sig satiriseras så får vi väl skapa fiktion om konsekvenserna av den istället. Det nyligen släppta rollspelet Wasteland 3 gör just det. Vad som först framstår som ännu en post-apokalyptisk skildring av ett trasigt USA, blir mer och mer en förlösande skrattspegel där vår egen dumhet dras till sin spets.

I spelet skildras bland annat en galen sekt som dyrkar Ronald Reagan, men utan att ens förstå hans idéer eller var de kommer ifrån. Dels är det väldigt roligt att se en stor robot-Reagan som kan skjuta laser ur ögonen, och som kallar alla som hjälper andra utan att ta betalt för kommunister. Men det är också ett exempel på hur Wasteland 3 gör narr av samtiden genom att gestalta en framtid där folk desperat försöker skapa ett nytt samhälle kring skärvorna som vi har lämnat efter oss. Resultatet är både fånigt och skarpt på samma gång.