• idag
    5 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    6 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    7 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    8 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Du får visst vara kränkt

Ledare
PUBLICERAD:
Kravaller i Malmö den 28 augusti.
Foto: TT
Ibland är det särskilt viktigt att vara tydlig. Om någon hånar din religion har du rätt att vara upprörd. Du har all rätt att känna dig kränkt, sårad och allt från förbannad till uppgiven. Det ger däremot ingen rätt att ta ut den frustrationen på omvärlden.

En bränd eller kringsparkad Koran ger ingen rätt till våldsamt upplopp. Men tydligen förekommer det en viss oklarhet på den punkten. Det märktes förra helgen när Malmö drabbades av just våldsamma upplopp efter att danske Rasmus Paludan inte fick komma till Sverige för att bränna en baconinlindad Koran.

Paludan är en fåntratt som gjort politisk karriär på denna sorts uppvisningar. Men den karriären har gått i stå vartefter folk har slutat att bry sig om hans idiotier. Att inte bry sig och låta honom passera in i obskyritetens ensamma dimma är förstås också det lämpliga sättet att hantera en sådan tomte, vilket land han än kommer ifrån.

Så skedde dock inte. Paludan fick inte resa in i Sverige. När han försökte fick han i stället ett tvåårigt inreseförbud av polisen. Att tillåta honom att resa in i Sverige – alltså inte enbart att neka tillstånd för den allmänna sammankomst vid vilken han ämnade bränna Koranen – anses utgöra ett hot mot säkerheten. Det finns åtskilliga sätt att beskriva den motiveringen, men ingen som hedrar dem som har gjort den.

Hur korkat och onödigt man än anser att det är att bränna en Koran, så måste det trots allt vara möjligt. Och det måste vara skyddat. Yttrandefriheten är avgörande, utan den har vi inte ett fritt samhälle. Hädelselagar är ett oskick som dessvärre verkar bli allt vanligare.

Det är skillnad på att håna, kritisera och missakta en religion och att göra detsamma mot dem som bekänner sig till samma tro. Att få sin tro kritiserad och hånad är faktiskt något som man måste leva med, vilket de allra flesta också gör.

Att det ändå är en mindre andel muslimer som gör det, jämfört med de andra trosuppfattningarna, måste ändå stå klart. Kristendomen kritiseras och hånas som en tämligen självklar del av det svenska samhällslivet. Att inte göra det har närmast blivit suspekt. Och även om judendomen är ständigt kritiserad är det mesta av kritiken faktiskt riktad mot det judiska folket, men accepteras ändå.

Antisemitismen visade sig också vara en tydlig del av agendan för Malmös upploppsmakare. Filmer som har spridits på sociala medier visar hur en stor folkmassa skanderade ”Judar kom ihåg Khaybar, Mohammads armé återvänder”. Khaybar var en plats där judar mördades av profeten och hans anhängare år 628. Den våldsamma talkören i Malmö uppmanade alltså till mord på judar.

Ändå ansåg flera som kommenterade skeendet att man måste ha förståelse för att människor blir upprörda om man bränner deras heliga bok. Och visst kan man förstå det. Ingen vill därtill förta någon rätten att vara upprörd. Däremot att begå våldsamt upplopp och faktiskt hetsa mot en folkgrupp.

Flera saker står klara efter det som har inträffat. Judehatet i Malmö kräver extraordinära och omedelbara insatser. Det var också fel att neka Paludan inresa i Sverige. Vi skall inte ha hädelselagar, det är något som auktoritära teokratier kan ägna sig åt. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning för att se över brottet hets mot folkgrupp för att tillse att det inte i praktiken kan tolkas som ett hädelseförbud.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.