• idag
    5 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    6 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    7 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    8 dec
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Problemet är inte så enkelt som en stadsdel

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten skriver om problemen med ungdomar som ställer till med problem, för att de hamnat snett med bland annat drogberoende.
Foto: Helena Landstedt/TT
Media drevar om Våxnäs och tids nog blir det Kronoparken, Rud eller Skåre. Styrande politiker letar sig snabbt ut i medialjuset och nu skall det ske krafttag, och det blir budgivning i kortsiktighet. Hur var det nu med Kronoparkslyftet som röstats ned.

De tycks glömma att de styrt under lång tid och det är på deras skiftpass problemet byggs upp och bevisligen sker. Några vingliga insändare om personers etnicitet letar sig igenom och livet återgår så sakteligen till det normala dvs för oss med arbete och norm liv.

Det är våra ungdomar där ett fåtal påbörjar sina felsteg som vi ser effekt av, de är på platser och tider där du och jag normalt äter tacos med familjen eller i sängen läser en god bok innan lampan släcks.

Jag går i januari klockan 01:30 till ett hörn vid Orrholmsgaraget, områdets Facebookgrupp har larmat om stök och ja det verkar stämma. Sju stycken ungdomar återfinns längst inne i garaget, troligt har de tagit sista bussen hit då det är tak och varmt.

Jag noterar en stark söt doft och noterar att de ”röker på”. Noterat att ena killen i hörnet reser sig upp och bortvänd börjar spy och den coolaste stapplar fram och undrar om inte farfar (jag alltså) skall gå hem.

Tiden och platsen kan vara annorlunda men ungdomarna är desamma, de som börjat hamnat snett och troligt har stök hemma i skola och med sig själva. Vi har alla varit ungdomar och det är inte en lätt tid.

Farfar går inte utan ringer polisen för LVU-omhändertagande och kidsen vill "dra", det blir spänt och jag får fysisk hantera ”ledaren”.

30 minuter senare kommer jag innanför dörren och 12-åringen verkar inte kunna sova. Pappa, vart var du?

– Jag gick ned med soporna och tog en omväg ute.

Jag har ingen lösning förutom att vi måste se människan och att vi alla är samhället. Glöm inte att det kunde varit du.

Anders Lindhe

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.