Kan försvarspolitiken bli det som frälser oss från januariöverenskommelsens kvarnsten? Man kan ju alltid hoppas, men det går heller inte att underskatta den prestige som ligger hos samtliga januaripartier i att löpa hela linan ut. En parlamentarisk oreda just nu är kanske heller inget som de suktar efter, även om upplösande av Jöken skulle vara befriande och klargörande på många sätt.
Bakgrunden är svårigheterna att nå en bred överenskommelse om försvarspolitikens långsiktiga inriktning. I början av sommaren havererade de återupptagna förhandlingarna mellan partierna eftersom regeringspartierna – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – inte var beredda att ge några ytterligare anslag för att ens nå upp i de mål som försvarsberedningen i bred enighet enats om förra året. Likväl måste ett försvarsbeslut tas.
De rödgröna har försökt komma undan genom att helt sonika strunta i långsiktigheten och istället baka in försvarsbeslutet år för år i den vanliga budgetprocessen. Detta har dock varit svårsmält för stödpartierna Liberalerna och Centern. Budgetprocessen måste vara åtskild från de långsiktiga försvarsbesluten, som kan ge en stabil planeringsgrund för försvaret, enligt Allan Widman (L), och får medhåll från Daniel Bäckström (C).
I söndags ökade pressen på regeringen genom en debattartikel i Dagens Nyheter undertecknad av de försvarspolitiska talespersonerna Pål Jonson (M), Mikael Oscarsson (KD) och Allan Widman (L). Där räknande de upp krav på innehållet i ett försvarsbeslut med ökade anslag, en diger lista som bland annat innehåller en återetablering av artilleriregementet i Kristinehamn. Slutklämmen är att om regeringen inte är beredd att söka brett stöd för ökade försvarsanslag så tänker de försöka driva igenom det i riksdagen.
Det hade varit bra om Centern också undertecknat debattartikeln. För de sitter nu med avgörandet i sin hand. Även med Sverigedemokraternas stöd räcker det annars inte för att köra över de rödgröna i riksdagen. Bäckström säger förvisso att han håller med vad som står i kollegernas artikel, men vad betyder det i praktiken?
Skulle regeringen ändå försöka trixa sig fram genom att baka in försvarsanslagen i budgetpropositionen så är det upp till L och C att stoppa det. Annars så kommer de ju att stödja en grovt underfinansierad försvarsbudget, som tas årligen istället för långsiktigt. Och det har de ju sagt nej till. Försvarspolitiken ligger heller inte i Jöken. Vad som däremot ligger i Jöken är budgetsamarbetet. Alltså borde Jöken falla om regeringen lägger in försvaret där. Röstar L och C inte nej då så får de ännu en svekdebatt mot sig, och det kan de knappast kosta på sig, i alla fall inte L som ligger stadigt under fyraprocentsspärren.
Om vi kan lita på att L och C håller fast så har regeringen bara två val – antingen backar man och går med på långsiktigt höjda försvarsanslag, eller också spricker Jöken.