Brott som kräver respons

Ledare
PUBLICERAD:
Häktningsförhandling i Solna tingsrätt mot de misstänkta gärningsmännen.
Foto: Jessica Gow/TT
Det brutala brott som begicks mot två 16-åriga pojkar när de var på väg hem förra helgen är svårt att ta till sig. Det går närmast bortom fantasins gränser för en vanlig, frisk människa.

Det räckte nämligen inte för gärningsmännen att tvinga sina offer till en kyrkogård, att råna dem och att hugga dem i benen så att de inte skulle kunna ta sig därifrån. Det räckte inte heller att förnedra, misshandla och tortera de två 16-åringarna i närmare 10 timmar. De skulle också bli levande begravda och våldtagna under den långa natten mot förra söndagen.

Skräcken som de måste ha upplevt, och förmodligen fortfarande känner, går inte att föreställa sig. Det är också svårt att tänka på att de två gärningsmännen är människor och inte monster. De agerar baserat på mänskliga känslor och drivkrafter och de måste hanteras utifrån detta. De försvinner inte när vi tänder lyset.

Förövarna är 18 respektive 21 år gamla. Den äldre av dem dömdes nyligen till fängelse för mordbrand, ett brott begånget med hjälp av molotovcocktails. Av någon anledning hade han inte börjat avtjäna sitt straff när han överföll de två 16-åringarna i Solna. Men han är åtminstone 21 år nu och kommer därför inte längre att kunna dra nytta av ungdomsrabatten.

Annat är det för den yngre förmågan. Hans ålder gör att han inte bedöms kunna stå till fullt ansvar för sina handlingar. En vanvettig idé. Det finns mycket att säga om 18-åringar och mognadsgrad. Men alla 18-åringar vet att det är fel att kidnappa, tortera och våldta. Att man gör det har inte att göra med bristande grad av insikt. Snarare är det så att insikten om det svenska rättssystemets konsekvent inställsamma hållning till unga, grovt kriminella ger incitament att begå brott.

Ungdomsrabatten måste slopas snarast, som allra minst för grövre brott och brott som regelmässigt begås inom ramen för de kriminella gäng som plågar landet. Därtill bör det ses över hur flera brott konsumerar varandra. Den som döms för flera brott får kraftiga straffrabatter för att hålla straffen nere.

Det finns många åtgärder utöver dessa att ta till för att få bukt med såväl förnedringsbrotten som gängkriminaliteten. Båda borde vara prioriterade frågor politiskt. Ändå blir regeringen alltjämt svaret skyldig. Varför?

Nog måste i varje fall en tio timmars lång mardrömsnatt av sadistisk misshandel, tortyr och våldtäkt räcka för att chocka regeringen till handling. Ingenting tyder dock på det än.

Det är bara att titta på reaktionerna från den breda vänstern. Reaktionerna och kommentarerna efter brottet har framför allt ägnats åt att kritisera borgerliga debattörer som kräver att förnedringsbrotten hanteras.

Den rödgröna hållningen är fortfarande att låta detta pågå hellre än att vidta åtgärder som vissa kommer att tolka som riktade mot invandrare. Att de flesta av brotten som begås av personer med utländsk bakgrund drabbar andra med utländsk bakgrund spelar ingen roll. Att brunsmeta borgerliga debattörer är viktigare än att hantera det faktiska problemet.

Samtidigt är unga rädda för att röra sig ute. Föräldrar följer med sina barn till skolan allt högre upp i åldrarna och vågar inte låta gå hem från kompisarna. Det enda de har att hoppas på är ett maktskifte.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.