Så har orienterarna i Värmland sent omsider fått springa igång sin säsong.
– Det har fungerat jättebra. Och det var ingen tvekan om att folk gillade att komma igång med tävlandet. Det var många positiva omdömen efteråt, säger Per-Martin Svärd, tävlingsledare för Vikingträffen i Ekshärad på lördagen.
På grund av coronapandemin har det inte varit några större tävlingar alls i Värmland i år. Vikingträffen och Sisu/Dejeträffen var de två första med nationell status.
Runt 300 deltagare sprang vardera dagen.
Som en följd av den pågående pandemin var arrangörerna extra noggranna med att deltagarna skulle hålla avstånd och följa uppsatta regler.
Övertydliga
– Vi var nästan övertydliga med att skylta och jag tycker att folk var bra på att följa våra anvisningar, säger Per-Martin Svärd.
En rad åtgärder hade satts in för att undvika att för mycket folk samlades samtidigt. Den största förändringen mot normala omständigheter var ett utökat startdjup. De tävlande startade under fyra timmar för att inte fler än 50 skulle vara i skogen samtidigt.
De två tävlingarna såg en helt outstanding deltagare i Simone Niggli, det schweiziska orienteringsässet. Trots att Simone har hunnit bli 42 år och la av med sin landslagssatsning för sju år sedan håller hon mycket hög nivå.
Matchade herrarna
Hon vann D21-klassen förkrossande överlägset båda dagarna. Simone sprang så snabbt och rätt att hon matchade herrlöparna i fart. På lördagen var hade hon bara några sekunder långsammare kilometertid än herrvinnaren Tobias Öström, OK Tyr. Tobias vann även söndagsloppet och då var faktiskt Simone någon sekund snabbare räknat på kilometertid.
Hela familjen Niggli sprang Värmlandstävlingarna: maken Matthias samt barnen Malin, Anja och Lars. Alla tre barnen höll sig i toppen på resultatlistan i respektive klass, men så har du ju också att brås på med en mamma som vunnit 23 VM-guld genom åren.
Hjälper landslaget
Simone och hennes familj ska bo ett år i Sverige. Hon jobbar deltid som instruktör vid orienteringsgymnasiet i Hallsberg och hjälper dessutom det svenska landslaget att bli bättre i kontinental terräng.
– Hon tyckte att det var jättefint i skogen men att det var rejält jobbigt hos oss, berättar Per-Martin Svärd.
Vikingträffen bjöd på stor kupering och tuffa förhållanden. Sisu/Dejeträffen hade en annan karaktär med flack terräng och mycket god sikt vilket gjorde att orienteringsmomentet var ganska enkelt.
Nästa gång orienterarna får tävla igen blir på söndag utanför Kil då det är distriktsmästerskap på långdistans.