Minnena från förr är förstås viktiga att bevara och det kan bara ske om dessa hembygdsentusiaster fortsatt förblir vitala budbärare. Så en uppmaning till dig som läser detta är att gå med i, eller fortsätta stötta, din hembygdsförening så mycket du bara kan, skriver Kjell Göthe.
Vi har just fått uppleva hembygdsrörelsens svåraste sommar i kvinno- och mannaminne när i stort sett alla stora arrangemang i Värmland har måst ställas in. Denna unika ideella kraft i vårt samhälle borde verkligen få uppmärksamhet. Risken är annars att den sargas så svårt att den inte förmår att komma igen. Så hallå politiker – i kommuner, regering och riksdag och även ni vanliga väljare: Glöm inte hembygdsföreningarna i dessa segdragna coronatider. Ta gärna till orda i debatten och säg vad ni tycker!
Varje högsommar hittills i mitt liv har jag kunnat uppleva en sjudande aktivitet runt om i våra värmländska bygder med olika kulturella och historiska inslag via berättelser, sång och musik. Allt från i Berättarladan i Sunne över samlingen kring den berömda Kolmilan i Brunskog på Gammelvala till en sväng-om i Fryksdalsdansen eller att fälla tårar vid hembygdsspelen i Ransäter, där Anna ju alltid måste få sin Erik. I år blev räddningen ett extrainsatt inslag i SVT:s sommarprogram när originalversionen måste ställas in. Så har också den tv-uppsättningen fått berättigat beröm och vi kunde alla pusta ut när de fick varandra även i år.
En normalsommar kan vi glädja oss åt alla dessa aktiviteter i anslutning till hembygdsgårdarna, men vi har också mycket att lära av dem. Minnena från förr är förstås viktiga att bevara och det kan bara ske om dessa hembygdsentusiaster fortsatt förblir vitala budbärare. Så en uppmaning till dig som läser detta är att gå med i, eller fortsätta stötta, din hembygdsförening så mycket du bara kan! Sin lokalhistoria bör varje medborgare känna väl för att tryggare kunna anta morgondagens utmaningar.
Jag som numera är senior (förresten, vart tog alla åren vägen?) vet att rötterna betyder mer ju äldre man blir. Just därför har hembygdsföreningarna en så viktig roll att spela och de är dessutom oftast navet i kulturlivet på landsorten. Årliga fester, sång- och musikspel, marknader, dragspelsstämmor, alla är kära traditioner som samlar många människor – boende, hemvändande och turister. Det betyder så mycket också för att hålla bygden levande.
Men visst, det har dessbättre hänt en del även i år fast i mindre skala. Trots att årets upplaga av Gammelvala ställdes in så var parkeringen vid Brunskogs hembygdsgård nästintill fylld den vanliga premiärdagen. Det blev istället utomhusaktiviteter i mindre skala med nävgröt och fläsk och fiolspel. Och att övernatta i spökhuset Frammegården i Skillingmark har trots allt varit möjligt. Viruset rår inte på spöken, lät Trude Magnusson meddela, så kom tryggt till oss på besök.
Teater- och underhållningsbranschen som ju är en stor, helt kommersiellt inriktad industri, klagar via Jonas Gardell och kräver att svammelministern, förlåt mig jag slant på tangenten, att kulturministern Amanda Lind (MP) skall avgå. Anledningen är hennes passivitet.
Vår egen Oscar Magnusson, kulturarbetare i Sven-Ingvars och Sliperiet, har länge upplevt att det inte funnits någon förståelse för kulturell verksamhet i regeringen. Han har därför ibland annat NWT efterlyst ett konstruktivt samtal med både politiker och Folkhälsomyndigheten.
Småfolket drabbas alltid värst i kristider. Hembygdsföreningarna med ett stort ideellt engagemang och små resurser har hamnat i ett ännu värre läge när inga större arrangemang tillåts och det är knäpp tyst från ansvariga. Så hallå igen, politiker! Hembygdsrörelsen behöver också få igång en konstruktiv dialog med er och det brådskar.
Kjell Göthe
Politisk krönikör