Sedan i måndags har svenskt försvar en höjd beredskap. Detta på grund av att det pågår en omfattande militär aktivitet, främst rysk, i Östersjön. Ett tydligt tecken som något på det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde. Men regeringen fortsätter att blunda.
Det var Dagens Nyheter som först rapporterade om den höjda beredskapen, som sedan bekräftades av Försvarsmaktens insatschef, viceamiral Jan Thörnqvist. Ordet som används är beredskapsinsats, och det för att betona att det varken rör sig om en övning eller det som kallas beredskapskontroll, då man testar beredskaps- och insatsförmågan.
En beredskapsinsats, som är ett nytt ord i Försvarsmakten, är ett skarpt läge då man förstärker den egna militära närvaron. I det här fallet rör det bland annat bevakningen till havs och från luften i sydöstra och mellersta Östersjön, liksom på Gotland. Exakt sammansättning är hemlig, och en del operationer är synliga, men andra inte. Det känns tryggt att vi har en försvarsmakt som är på alerten och gör vad den kan med de begränsade resurser som de har till sitt förfogande.
En intressant sak är att det här är första gången man öppet gått ut med beredskapshöjningen. Det har ofta inte gjorts tidigare. Den pensionerade generalmajoren Karlis Neretnieks säger till Aftonbladet att det är ett tecken på att man begripit att Försvarsmakten är ett säkerhetspolitiskt instrument som man kan spela med, vilket förstås är utmärkt.
Rent konkret handlar det om den ryska övning som inleddes i måndags, och som bland annat omfattar 6 000 soldater och 1 500 pansarfordon i Rysslands västra militärdistrikt. Även Östersjöflottan deltar och i tisdags passerade landstigningsfartyg av Ropucha-klass öster om Gotland, på väg från Kaliningrad till S:t Petersburg. Denna övning är tänkt att avslutas i dag.
Övningen följde på en annan övning – Ocean Shield – som ägde rum mellan 3-12 augusti. Då övade Ryssland först offensiva operationer i Östersjön, för att sedan flytta ut till Nordsjön. Karlis Neretnieks menar att det kan hänga samman med att försöka hindra Nato-förstärkningar till norra Europa och Östersjöområdet.
Den ryska militära verksamheten kan också ha att göra med utvecklingen i Vitryssland – ett sätt för Ryssland att markera sina intressen nu när den vitryske presidenten är hårt ansatt av demokratiprotester. Om Ryssland tänker sig en invasion så kan det vara lämpligt att skapa militär osäkerhet på andra håll. Det gjordes till exempel i samband med invasionen av Krim 2014.
Veckans händelser visar hur detta påverkar Sverige negativt. Likväl verkar det inte rubba regeringens njugga inställning till ökade försvarsanslag. Splittringen mellan partierna är stor och det är inte ens säkert att regeringen kommer att kunna lägga fram en fullödig proposition i september. Det kan till och med bli så illa att man struntar i ett långsiktigt försvarsbeslut och istället tar ett år i taget med den vanliga statsbudgeten. I alla fall enligt en källa till PJ Anders Linder på Axess.
Att sända ut en sådan signal samtidigt som Ryssland vapenskramlar tätt inpå våra gränser vore höjden av oansvarighet, men det vore onekligen typiskt för den här regeringen.