En lång rad kulturutövare – artister, musiker, skådespelare, komiker och arrangörer samt otaliga underleverantörer lider förödande ekonomiska förluster i pandemins härjningar.
Men med kulturpausen går också mer än det mätbara förlorat.
NWT möter tre människor som alla har kärleken till den delade kulturupplevelsen gemensamt.
Strömmade teaterföreställningar och konserter. Idéerna är många men publiken ofta fåtalig. De flesta större arrangemang är inställda eller framflyttade med en förhoppning om snar förändring. Konserter med liten publik kan skapa en känsla av närhet och exklusivitet, men för både akt och arrangör är det ett ekonomiskt pussel som visar röda siffror. Sedan i mars har kulturutbudet drastiskt förändrats, våra vanor gällande det mesta i vardagen har ändrats och när det gäller kultur – oavsett det rör musik, film, humor eller sport har en tomhet färgat vardagen för många de senaste månaderna.
– Allt har kastats uppochner. För mig som planerar semester och helger kring konserter och festivaler känns allt så märkligt, berättar Sara Sundström.
Hon är en flitig konsert- och festivalbesökare och arbetar till vardags om teamledare på Volvo i Arvika. Under den senaste tiden har hon ändå försökt att fylla tomrummet med strömmade konserter och uppträdanden som skett till exempel från en brygga där publiken suttit i båtar på sjön.
– Det finns kreativa sätt att nå ut. Men jag saknar det fysiska som händer i en konsertsituation. Det går inte att ersätta det. Samhörigheten som kan uppstå, hela den sociala biten där man träffar kompisar och lär känna nya människor som gillar samma sak som jag, allt det där har gått förlorat.
Sara Sundström pratar varmt om den känsla av gemenskap och samhörighet som en konsert kan skapa. Hon har erfarenhet av att arrangera, tidigare har hon arbetat med Värmlands filmfestival.
– Min längtan efter musiken och inte minst det sociala kring konserter är så väldigt, väldigt stor. Fast en sak är positiv med de strömmade konserterna är att de ger möjlighet för folk som normalt sett inte kan ta sig till spelställen att se banden.
"Rysningar och tårar"
Bland de senaste konserterna – innan pandemin – som hon såg var metalbandet Katatonia samt isländska Björk i Globen.
– Björk var så omtumlande. Otroligt mäktigt! Och jättemärkligt. Men helt fantastiskt. Oavsett om det är musik eller konst behöver man inte till fullo förstå allt för att bli berörd.
En av de konserter hon varit på under rådande restriktioner var med bland andra Nina Persson och Martin Hederos under sommarens konsertserie på Alma Löv. Det var ett välkommet undantag i den i övrigt så bistra musiksommaren.
– Det blev så otroligt känslomässigt. Jag satt med rysningar. Tårar i ögonen! Det händer något väldigt speciellt i en lokal mellan publik och artist. Det där är svårt att klä i ord.
Tidigare har Sara arbetat som lärare och under den utbildningen läste hon bland annat om hur religion kan påverka människors beteende.
– Jag är inte religiös och kan ha svårt att förstå de känslor en troende har. Men i studierna fick vi undersöka vad som i dag ersätter religionen för många. Konserter eller fotbollsmatcher kan nog kännas lika starkt. De upplevelserna snuddar vid religion. Det samma kan jag tycka om naturupplevelser. I alla de här exemplen finns en väldigt stark, emotionell laddning. Nästan något primitivt, rituellt. En förhöjning av vardagen.
Hon tystnar. Orden räcker inte riktigt till tycker hon när hon ska förklara, men hon försöker:
– Musiken kan försätta en i ett rum av vila som ger energi. Ett rum man verkligen kan vara i. Och även i trängseln längt framme vid kravallstaketet vid scenen upplever jag att det finns ett broder- och systerskap.
"Extremt viktigt"
För Ola Bergli, som var med och startade den långlivade musikföreningen Metal Clüb i Karlstad och som numera arbetar med att boka musik till Nöjesfabriken, är just upplevelsen av musik anledningen till hans yrkesval i livet.
– Saknaden efter konserter är stor. Alltså "riktiga" konserter, börjar Ola Bergli.
– Det känner jag både som bokare och musikfan. Livekänslan. Det sociala kring hela grejen är också oerhört viktigt för mig. Man möter människor i ett forum där alla har en gemensam nämnare – kärleken till musiken. Det finns ingen friktion. Många av mina vänner och bekantskaper har jag fått via intresset för livemusik.
Att skapa ett evenemang är i regel en lång process menar Ola Bergli. När sedan konserten väl sparkar igång är det en känsla av både lättnad och stolthet som fyller kroppen.
– Jag kan få en klapp på axeln av publiken ibland och det känns skitgôtt!
Han utvecklar:
– Kultur överhuvudtaget, oavsett vad som är din kopp te, är extremt viktigt. För själen inte minst. Jag hör mycket nu från alla håll och kanter att folk börjar känna en stor saknad. Det känns tomt. Som kulturälskare, främst då musik för min del, kommer man en viss bit med livestreamade spelningar, men jag saknar det rent fysiska. Jag fångas inte alls på samma sätt via en digital konsert.
"En del av identiteten"
Under torsdagen presenterades ett förslag där taket för publiksiffran höjs från 50 till 500 med vissa restriktioner.
– Förslaget känns väldigt positivt. Vi får hoppas att det blir så i oktober. Men det kommer att dröja väldigt länge innan vi kan gå på konserter på samma sätt som vi gjorde tidigare.
Kommer publiken vänja sig av vid att gå på konsert?
– Det finns en trogen hardcorepublik som bara väntar. Men den stora massan som går på de större evenemangen, de kanske hinner hitta ett annat nöje. Förhoppningsvis, efter några år, hittar publiken tillbaka.
Kulturupplevelser inspirerar, bidrar med insikter och igenkänning, roar och förundrar. En film, en pjäs, en stand up-show kan göra stor skillnad. Själslig spis som det heter. Den värmländska countryartisten Erika Jonsson sa tidigare i år i en intervju med NWT: "Får jag inte spela så vet jag inte vem jag är".
– Jag kan förstå henne, musiken är en stor del av ens identitet, fortsätter Ola Bergli.
– Oavsett om du är ett fan, en musiker eller arrangör. Jag har arrangerat konserter i princip hela mitt vuxna liv och gått på konserter och festivaler.
– För många kan den gemensamma grunden som finns i ett musikintresse vara en trygghet. Möts man i en situation där du omges av likasinnade är det enklare att ta kontakt nya människor. För mig gör livemusik gott för själen och välmåendet.
Skapar psykisk ohälsa
Niclas Lagerstam har samma syn på vikten av kultur som Ola Bergli.
– Det fyller en superstor funktion för oss människor att träffas och ta del av uppträdanden eller liknande. Det är som mat. Man måste ha det. Så känner jag.
Niclas Lagerstam skapade Putte i parken-festivalen och arbetar nu mest med stiftelsen Let's Make Love Great Again samt även som underleverantör till olika evenemang. I sommar har bolaget som hyr ut material förlorat runt fyra miljoner kronor i avbokade uppdrag. Närmast arbetar han med att genom stiftelsen organisera en hyllningsgala till Sveriges vårdpersonal som ska gå av stapeln i november inför ett större vårdevenemang i vår.
– Under de här coronatiderna har det visserligen arrangerats små spelningar vilket är fint, men när de större evenemangen uteblir så blir många sittandes hemma. Fler blir ensamma och det bygger på problemen i samhället i form av till exempel psykisk ohälsa. Effekten av allt det här kommer att bli så mycket större än vi tror i dag. Fast vi kommer att märka av den först efter en längre tid. Jag tror att avsaknaden av att få träffa andra människor i kulturella sammanhang kan vara rent av farlig för den som redan innan pandemin inte hade ett så stort umgänge. Alltså de som lever i en ensamhet som inte är vald.
Han siar att många kulturupplevelser i en framtid kommer att ske under andra former.
– Jag tror inte att vi kommer gå tillbaka till hur det var innan pandemin. Det kommer successivt att ta andra vägar, redan för 15 år sedan förutspådde jag att man går på festival genom att sitta hemma i soffan med virtual reality-glasögon. Man träffar sina vänner på festivalområdet och upplever musiken tillsammans, men virtuellt. Det ligger i linje med det som sker nu med streamade konserter.
Tror du inte känslan går förlorad? Det låter andefattigt.
– Inte nödvändigtvis. Det borde gå att lösa. Allt hänger på det tekniska. Och bekvämlighet är allt viktigare för publiken.
Han listar några konsertupplevelser som betytt mycket för honom personligen – Bruce Springsteen, Thåström och Prince hör till dem som berört honom på djupet.
– Just i de där stunderna när man kommer så jävla nära. Rysningar och tårar! Det blir nästan för känslosamt. Det är den upplevelsen jag hoppas på varje gång jag går på konsert. Det handlar om livet. Om måendet.