I söndags höll statsminister Stefan Löfven (S) sitt sommartal, och i går var det oppositionsledaren Ulf Kristerssons (M) tur. Två tecken så goda som några på att den sommarstiltjen snart är över och att den politiska hösten närmar sig. Men det gavs få konkreta besked.
Det var särskilt Stefan Löfvens tal som var innehållslöst. Få hade väl kanske väntat sig något annat. Socialdemokratin har under hans partiledarskap knappast visat på några större idéer om hur de ser på framtiden. Som av en händelse passade Kristersson på att dagen efter i sitt tal citera Vilhelm Moberg, som sade att Socialdemokraterna bara har två idéer: att ta makten och att behålla den.
Situationen kompliceras av att S sitter i en obekväm sits. De regerar allt mer frustrerat tillsammans med Miljöpartiet, och de måste stödja sig på Centern och Liberalerna med sin januariöverenskommelse. Eftersom Jök-förhandlingarna om höstbudgeten inte är klara så finns det inget därur att tala om. Å andra sidan borde man ju ändå kunna begära att S-ledaren skulle kunna säga något mer konkret om vad han och hans parti faktiskt vill, oaktat huruvida det är möjligt att sedan genomföra givet det parlamentariska läget.
Istället så gav Löfven förvisso välförtjänta hyllningar till vårdpersonal och frivilliga för gjorda insatser under coronapandemin, och sade till och med att ett starkt samhälle inte bara är en stark stat. Men sedan ledde det ingenstans utan blev mest hängande i luften. Synd, för det hade kunnat leda till många intressanta tankegångar, men så långt hade nog varken han eller hans talskrivare ens tänkt.
Statsministern kritiserade hur äldreomsorgen fungerade, eller snarare inte fungerat, i samband med coronabekämpningen, och lovade nu att Sverige skall ha världens bästa äldreomsorg. Vad nu det betyder? Minns löftet om Europas lägsta arbetslöshet. Löfven vill göra med äldreomsorgen som de gjort med förskolan, där de gamla daghemmen pedagogiserades och styrdes upp för att bli mer "stimulerande".
Men parallellen är långt ifrån självklar. Hur skulle äldreomsorgen organiseras på motsvarande sätt? Mer eller mindre alla barn går i förskola, och alternativen är få och motarbetas. Men de flesta äldre bor numera hemma, och rår om sig själva även om hemtjänsten hjälper till efter behov. De allra sjukaste och sköra hamnar på äldreboenden, och det var också där coronan skördade flest dödsfall.
Ulf Kristersson talade också om de äldre och upprepade det utspel som han gjorde i förra veckan om att det i coronabekämpningen är de sjuka och smittade som skall isoleras, inte de äldre. Alltför många äldre lider av att vara isolerade från sociala kontakter. Det har han förstås rätt i. Lösningen är enligt M-ledaren att mycket mera systematiskt testa, smittspåra och isolera de smittade. Också helt rätt, även om det går att diskutera hur det praktiskt skall genomföras. Sedan är ju pandemin även på nedgång.
Karantän betyder ju ursprungligen att man isolerar smittade och sjuka, inte att isolera friska. Men mycket av världens coronabekämpning har handlat om att stänga ned och isolera friska människor. Även om vi inte gjort det i Sverige så har vi ändå mer isolerat äldre och andra riskgrupper. Kristersson visar på hur en väg ut ur det skulle kunna gå till.