Lasse Åberg: "Det är mitt opus ett"

Tanken var att göra en igenkänningskomedi, och där får man väl säga att regissören, manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren lyckades.

Själv är han nöjd med castingen av Stig-Helmers kompis.

– Att få med Jon Skolmen var ett genidrag.

NWT Helg når Lasse Åberg på telefon i hemmet i Bålsta. Han inleder med att säga att Sällskapsresan är hans opus ett.

– Och det verkar som att folk tycker det också.

Med inspiration från idoler som Miloš Forman och Woody Allen ville Lasse Åberg och vännen och producenten Bo Jonsson också göra en igenkänningskomedi som inte var farsartad.

– Den skulle beskriva hur det är när svenskar åker på charterresa, där många har utmejslade roller.

Manusarbetet tog ungefär ett halvår och det var inga problem att få filmen finansierad.

– Vi hade gjort braksuccé med Repmånad så de satt bara och gnuggade händerna. Sedan är det många som frågar om vi spånade mycket under inspelningen, men det gjorde vi inte. Det kostar för mycket pengar, så 99 procent av det som är med är skrivet.

Sanna historier

Även om Lasse Åberg själv hade varit på en del charterresor så plockade han bitar här och där.

– Vi kallade samman Vings personal och bad dem berätta anekdoter. Därifrån kommer bland annat den om paret som frågar vad det kostar att åka till Kanarieöarna. ”Ja, det beror på var ni bor” frågar personalen och de svarar ”Vi bor i Mjölby”.

– Sen fanns det saker vi var tvungen att stryka för att de var för yviga.

I samband med Lasse Åbergs 80-årsdag i våras släppte SVT en tvådelad dokumentär. Den berättar om konstnärens liv och naturligtvis har Sällskapsresan ett eget litet avsnitt. Lasse sitter tillsammans med Sven Melander och Lottie Ejebrant och pratat om inspelningen. Där berättar Åberg också att han hört folk som leker filmen på resor.

Sven Melander beskriver Sällskapsresan som en kärleksfilm, instämmer du i det?

– Det var gulligt sagt. Och det handlar om olika fraktioner. Ett par kompisar på äventyr, storkarna, Berra och hans kompis, systrarna.

Filmen etablerade också dig och Jon Skolmen som ett klassiskt radarpar. Hur blev det ni?

– Vi hade träffats på en tv-festival i Montreux. Vi hade en bra kemi och jävligt kul ihop och jag försökte få med honom i barnprogram, men han jobbade på NRK och kunde inte få ledigt. I samma veva som vi skulle börja med filmen så slutade han där och kunde ställa upp. Ett genidrag då han är en bra motpol till Stig-Helmer.

– Vi lyckades också ta över den norska marknaden, och filmen blev den mest sedda det året.

Juicen – en Mona Lisa

Filmen tog dryga halvåret att producera, från första filmade rutan i januari till dess den sattes upp på bio i augusti samma år.

– Det får inte ta mer tid. Sedan var ett det ett förhållandevis enkelt efterarbete, för det är inte så komplicerade scener.

I dokumentären berättar skådespelarna om hur de blev förvånad över att vissa, i dag klassiska scener, inte framkallade skratt utan gick nästan obemärkta förbi. En sådan är den klassiska ”juicescenen”.

– Den har blivit vår Mona Lisa, men där och då så var det tystnad. Ingen reagerade på den, inte ens i klippningen. Det var en scen bland alla andra. Om jag är trött på den scenen? Nej, det är bara kul att folk gillar den.

Det är känt för vissa, men Lasse Åbergs mamma är faktiskt statist i filmen. I ovan nämnda scen sitter hon bakom Jon Skolmen.

– Hon tyckte det var roligt att vara med, men vi hade inte så mycket umgänge på där nere. Jag hade fullt upp. Sedan är också hennes kompis Inga med.

"Söt och kul"

Sällskapsresan fick efter premiären ta emot Ingmar Bergmanpriset och Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag. Vid Guldbaggegalan tidigare i år tilldelades Lasse Åberg hedersbaggen. I ett känslosamt tal sa han:

– Jag vill postumt också dela ut bitar av den här åtråvärda insekten till dels min vän Bo Jonsson, som gick bort för nåt åt sedan och som är motorn bakom filmerna. Och sen naturligtvis min sidekick Jon, som också har lämnat oss

Han avslutade med att det är en epok som är slut.

– Det var ju ett helt gäng som var delaktiga i filmerna och nu är det så att man läser dödsannonserna. Senast i dag var det en kompis som gett upp, berättar Lasse Åberg för NWT.

Även om ”Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten” är den kanske mest älskade av Åbergs filmer, så är det inte den han håller högst.

– Nej, den roligaste filmen att göra var nog den senaste, The Stig-Helmer story. Jag har nästan doktorerat i nostalgi och att få återskapa Nalen och gamla skivaffärer var väldigt roligt. Tråkigast var Repmånad, för det var en så deprimerande miljö.

Hur väl står sig Sällskapsresan i dag tycker du?

– Jag kan se den med ett nostalgiskt skimmer. Det är en söt och kul utmejslad film.