Hoppa till huvudinnehållet

Sorg och glädje för Karlstadssonen: "Måste toucha döden för att vara levande"

Publicerad:
Efter en stroke började Pål Burman att skriva låtar, här uppträder han i Brasiliansk tv.
Efter en stroke började Pål Burman att skriva låtar, här uppträder han i Brasiliansk tv. Foto: Privat

Den framgångsrike företagsledaren Pål Burman drabbades av en stroke som förlamade halva kroppen. Under sjukhusvistelsen började låtar strömma ur honom, trots att han tidigare i livet aldrig sysslat med musik.

Nu har hans musik tagit honom till både Peru och Brasilien där han uppträtt i tv och har sin största publik.

Det är något av en udda historia. En historia som kränger längs en nerförsbacke där oväntade händelser lurar bakom varje krön. Pål Burman har en brokig bakgrund – han har arbetat som journalist och sportchef för en stor nyhetsbyrå, han har arbetat med online-lösningar för spel- och casinoverksamhet och föreläst och coachat inom näringslivet.

Vägen till musiken gick via en katastrof, en livsavgörande kris. För fem år sedan vaknade Pål Burman, klev upp för att sätta sig på en stol för att sedan inse att han tappade kontrollen över sin kropp. Han drabbades av en stroke som gjorde halva hans kropp obrukbar.

– Det finns ett kort när jag ligger på sjukhuset som är taget alldeles efter att ambulansen kört dit mig. Ett hemsk kort, jag ligger och skrattar mot kameran och gör V-tecknet.

Pål Burman berättar sakligt om den omtumlande upplevelsen. Samtidigt märks det att minnet fortfarande ligger nära.

– Jag fattade ju ingenting av vad som hänt. I min värld var jag osårbar! Jag var vegetarian, tränade mycket och skötte min kropp, jag kan ju inte dö! Det var som om det inte var mig allt hände. Det var först långt senare som jag fattade vad jag varit med om.

Var det svårt att rent intellektuellt greppa tanken på ett slaganfall?

– Ja, men jag tror att det är ett sätt för kroppen att försvara sig. Man är så svag i ögonblicket något liknande har hänt, skulle du dessutom greppa att du nästan håller på att dö, så skulle det säkert skada dig ännu mer. Att inte riktigt förstå blir som ett skydd.

Pål Burman tar emot Dagens Industris Gasellen av prins Carl Philip.
Pål Burman tar emot Dagens Industris Gasellen av prins Carl Philip. Foto: MAJA SUSLIN / TT

"Svagaste länken brister"

Pål Burman var VD för ett företag som byggde plattformar för spelbolag, företaget låg i en expansionsfas och rönte stora framgångar. Bland annat fick han ta emot Dagens Industris utmärkelse "Gasellen" som delades ut av prins Carl Philip.

– Om du pressar dig för hårt mentalt, brister den svagaste länken. Jag tror att kropp och själv hänger ihop.

Det visade sig att han hade ett medfött hjärtfel, ett hål i hjärtat som gjorde att blodet koagulerade på ett sätt som ledde till en propp i hjärnan.

– Jag pressade mig själv väldigt hårt under den tiden. Men plötsligt så var halva jag borta. Livet är fullt av små nyanser. Jag klev ur sängen och satte mig på en stol och tjoff, arm och ben bara föll bort. En del av hjärnan dog, den del som inte fick blod.

Under konvalescensen fick Pål Burman kontakt med en sida av sig själv som tidigare legat i träda. På sjukhemmet träffade han en man som drabbats av hjärtstillestånd fem gånger, en man som sa sig vara inne på sitt nionde liv, och han närde en dröm om att lära sig spela gitarr.

– Jag lyssnade på honom och gick sedan in till mitt eget rum. Och så började jag sjunga. Utan att riktigt haja vad som pågick! Jag tog upp min telefon och spelade in, textraden som kom var "You can't keep a good man down". Men det slutade inte med bara en textrad, det blev en hel låt!

En bättre man

Han berättar att han pausade inspelningen och började fundera på vad det var som hänt.

– En liten stund senare kom det en låt till i huvudet. Bara så där, fortsätter Pål och sjunger några rader.

– Det blev en sång som heter "Better Man". Så några dagar efter stroken sjunger jag att jag är en bättre man än innan!

I dag kan han skratta åt situationen.

– Jag har aldrig varit särskilt andlig eller djup, jag har alltid varit "Direktör Burman", säger han och skrattar.

– Plötsligt sitter jag och sjunger sånger! En väldigt märklig upplevelse.

Vart kom de här låtarna ifrån tror du?

– Jag hade så många känslor att uttrycka. Samtidigt var den logiska sidan av min hjärna skadad. Kanske den kreativa sidan fick frispel? Jag har alltid varit mer åt det logiska hållet. Plötsligt fick kreativiteten en chans. Tack vare stroken. Musik är väldigt tacksamt för att uttrycka sig.

Tidigare i livet hade musik varit något han främst sysslat med det var sovdags för hans barn. I dag har han över 200 låtar i mobilen och ett tjugotal finns släppta på strömningstjänsterna.

– Jag minns att en släkting berättade att jag var bra på att sjunga som barn. Jag önskar att någon hade sagt det till mig då, kanske hade jag vågat sjunga mer. Jag spelade mest tennis som ung.

Kort efter stroken lämnades hans flickvän honom och några månader senare dog hans syster.
Kort efter stroken lämnades hans flickvän honom och några månader senare dog hans syster. Foto: Privat

"Aldrig sjungit i mick"

Under sjukhusvistelsen fick han besök av en gammal vän från innebandylaget som då arbetade på skivbolaget Universal.

– Jag berättade för honom om mina låtar och när han fick lyssna tyckte han att det var rätt bra. "Sköna melodier och fina texter", sa han. "Bra story också att musiken kommer när du nästan dör".

Kompisen på Universal ville ha låtarna skickade till sig för att se om de kunde arrangeras för utgivning.

– Jag trodde han sa så för att vara snäll. Men han hörde av sig igen och då skickade jag några låtar. Sedan blev jag inbjuden till en studio och fick sjunga. Två killar – värmlänningar! – hade gjort fina arrangemang. Jag hade aldrig sjungit i en mick tidigare!

– "Vi hör i dina texter att du haft det tufft", sa killarna i studion.

– De hade fint tålamod med mig och sa att jag aldrig fick ta en sånglektion.

Varför inte det?

– De sa: "Om vi vill ha en tekniskt duktig sångare finns det tusentals bättre än dig. Men det vi vill ha är dina känslor. Tar du lektioner kommer du bara att tänka på sångtekniken, du ska bara fokusera på att sjunga om hur du känner".

Lämnad av flickvännen

När Pål Burman radar upp historien slås han av hur många gånger slumpen styrt stegen. Om inte hans kompis hade uppmanat honom att skicka in låtarna, om inte killarna i studion varit så uppmuntrande – "vem vet om jag ens hade vågat sjunga för någon utanför den närmaste vänkretsen!?".

– En bra sak som kommer med att man touchat döden är att man inte längre bryr sig om småsaker. Tacksamheten över att leva tar över. Tycker någon att jag sjunger bra blir jag väldigt glad. Säger någon att jag sjunger kasst så visst, det för stå för den. På ett sätt är jag som osårbar, jag bryr mig inte om vad folk tycker. Jag känner inte längre att alla behöver tycka om mig, tycker en om mig är det nog. Man måste kanske toucha döden för att vara helt levande.

Han har återhämtat sig till viss del rent fysiskt men tappat bitar av finmotoriken och har överlag sämre känsel.

– Om någon frågar mig om jag vill vara utan stroken, så visst det är klart. Men jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till mitt liv som det var innan. Jag är så mycket lyckligare i det liv jag har nu. Jag vet nu vad som är viktigt – familj, vänner. Jobb, bilar, allt det där betyder ingenting.

Du har fått kasta om ditt liv på många sätt?

– Oh ja. Men det tog som sagt lång tid att komma till insikt. Ett år efter stroken återgick jag till heltidsjobb och så blev det en sväng till med ambulans. Ibland behöver man flera smällar för att läsa sig... Men det var en turbulent tid. Min flickvän lämnade mig när jag fick slaganfallet och min syster som flyttade in hos mig för att ta hand om mig dog kort därefter. Hennes aorta gick sönder. Det var tungt för alla, inte minst min 90-åriga mamma som bor kvar i Karlstad. Som tur är hon väldigt stark.

"Medelålders kvinnor gick i gång"

Musiken blev en axel att luta sig mot. Någon vidare framgång på hemmaplan rönte aldrig hans singlar.

– Jag hade aldrig någon förhoppning om att slå igenom egentligen. Men när jag la ut några enkla filmer med musiken på Facebook så sa det bara swisch i Sydamerika! En video, till låten "Straight into my heart", har över två miljoner visningar vilket är väldigt mycket för att vara på Facebook.

Videon delades och fick ett eget liv på sociala medier.

– Det visade sig vara medelålders kvinnor som gått i gång på låten! De kanske gillar att det blåser i håret på den blonda killen från Sverige, haha. En tv-kanal upptäckte att en massa kvinnor gillade min musik så jag blev inbjuden att medverka i showen "Agenda Feminina".

– Jag gjorde showen två gånger och genomförde även några konserter på plats med peruanska musiker. Väldigt, väldigt häftigt! Sedan hände en liknande sak i Brasilien!

I Brasilien bildades en fanklubb med namnet "Strong Angels", som artist gör Pål musik under namnet Pål Strong.

– Jag gjorde en turné runt några brasilianska städer utöver tv-framträdandet där.

Du släppte nyligen två nya singlar som skvallrar om att du trivs med livet just nu?

– Den ena heter "Under the Apple Tree" och den andra "Smile, Happy". Tror jag sjunger smile och happy på tio olika språk! Det är typ den enda jag sjunger. Glada låtar! Kanske att det hänger ihop med att jag gifte mig förra veckan...

Gratulerar!

– Tack! Jag är nästan löjligt lycklig vilket hörs i låten. Du vet, en av de största gåvorna stroken förde med sig är insikten i att det gäller att vara närvarande när livet händer.

Artikeltaggar

BrasilienLorensbergNöje/KulturPersonporträttPeruPopRudStrokeVärmdö

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.