Replik: Låt flygplatsen stå på egna ben

Det sista Karlstads flygplats behöver är ytterligare subventioner. Låt flygplatsen stå på egna ben istället för att skicka över notan till staten, menar Erik Wahlström och Caspian Rehbinder, Timbro.

Svar till Niklas Wikström (NWT 13/8).

För återstarta Värmlands ekonomi efter coronapandemin menar Niklas Wikström, gruppledare för Liberalerna i Karlstads kommun, att staten måste säkerställa Karlstads flygplats fortlevnad genom ökade statliga flygplatsbidrag. Det är lätt att förstå att en kommunpolitiker gärna vill förstatliga en bidragsberoende förlustaffär som Karlstads flygplats. Mellan åren 2012-2018 har flygplatsen nämligen både dragits med förluster på över 200 miljoner kronor sett till enbart flygplatsverksamheten och tappat var sjätte resenär.

För att täcka upp de enorma förlusterna har kommunen subventionerat flygplatsen med över 200 miljoner av Karlstadsbornas skattepengar, vilket utgjort mer än hälften av flygplatsens intäkter. Genom direkta kommunala ägarstöd och transfereringar från andra kommunala bolag har det kostat varje skattebetalare flera tusen kronor. Redan innan pandemin hade Karlstad Sveriges näst dyraste kommunala flygplats.

Till flygplatsens försvar framhåller Wikström dess betydelse för näringslivet samt dess “gröna” flygbränsle. Dessa argument räcker dock inte för att berättiga de stora subventionerna. Dels för att forskning inte har kunnat visa något orsakssamband mellan närhet till flygplats och ekonomisk tillväxt, dels för att flygbränslet, oavsett hur grönt man kallar det, till allra största del är beroende av fossila bränslen. Dessutom stoppar inte biobränslen heller de så kallade höghöjdseffekterna. Trots de oklara effekterna på näringslivet och att flyget är kommunens fjärde största utsläppskälla menar alltså Wikström att det ska fortsättas subventioneras av både kommunen och staten.

Tvärtemot vad Wikström anför har vi dessutom genom beräkningar utifrån Trafikverkets modeller funnit att flygplatsens samhällsekonomiska kostnader översteg dess nyttor för resenärerna med nästan hundra miljoner kronor mellan 2012-2018. Det är cirka femton miljoner kronor i ren förlust som Karlstads skattebetalare får stå för – varje år.

Vi menar därför att det kommunala flygplatsägandet måste omprövas, något som exempelvis setts i Landskrona kommun. Där har Wikströms partikollega föredömligt landat i att deras lokala flygplats inte är av tillräcklig betydelse för att bekostas av skattebetalarna.

Framtiden för Karlstads flygplats är därför inte att flytta bidragsberoendet från kommunen till staten. Istället måste den tvingas agera på marknadsmässiga villkor utan en kommun som stödjer den. Om detta skulle innebära att flygplatsen inte klarar sig är det helt enkelt för att kostnaderna är större än de samhällsekonomiska nyttorna. I sådana fall vore en nedläggning en vinst, inte minst för skattebetalarna som då slipper hålla förlustaffären under armarna och vars pengar istället kan gå till sådant som på riktigt kan höja regionens konkurrenskraft.

En flygplats som inte klarar sig på egna ben borde inte förvänta sig allmosor. Det är dags att ta handen ur kommuninvånarnas fickor låta flygplatsen pröva sina vingar, utan stöd från vare sig kommunen eller staten.

Erik Wahlström

Rapportförfattare för Timbro

Caspian Rehbinder