Han har legat etta på Svensktoppen och medverkat i Melodifestivalen. För Mathias Holmgren har artistlivet alltid varit en självklar dröm och under åren sedan genombrottet har livet tagit honom genom både himmel och helvete. Efter många år med alkohol lever han nu nykter och vill berätta sin historia för att hjälpa andra.
"Lyckan var kylen fylld med nyinköpt (helst billiga tax-free-flak) öl, några dunkar vin och kanske nån starkare sprit, att ha som shots". Så skrev Mathias Holmgren i ett Facebook-inlägg tidigare i veckan. I dagarna är det två år sedan han senast drack alkohol och han har lämnat dagar av missbruk och destruktivt leverne bakom sig.
– När jag nu berättar om det här måste jag vara helt uppriktig, börjar Mathias Holmgren.
– Det är ingen idé att bara skrapa på ytan, jag måste kötta ner mig ordentligt. Jag kan göra det nu, jag känner att jag är redo. Kan vara helt ärlig.
Han slog igenom i såpan "Fame Factory" och toppade Svensktoppen med "Något som kan hända" 2002. Därefter sjöng Mathias Holmgren i Barbados under några år för att sedan återvända till solokarriären. Efter debutalbumet "Vägen hem" 2006 släppte han året efter "Lejonhjärta", ett album som mer fokuserade på visor än på den dansanta pop han tidigare gjort. Bland spåren märks en personlig version av "Värmlandsvisan" och Ted Ströms suggestiva "Vintersaga".
– Livet pågick i ett väldigt högt brus. Det var hela tiden mycket fest. Både musik- och gayvärlden är en väldigt inbjudande, festorienterad miljö. Gratis sprit, mingel både om du jobbar eller är ledig.
Parallellt med uppdrag som artist har Mathias Holmgren arbetat som dj.
– Gradvis drack jag allt mer och mer alkohol. Alltid, både hemma själv och ute. Det tog många år innan jag ens reflekterade över hur mycket jag drack. Livet funkade ju – jag hade en vardag med jobb som tillät sena nätter och sovmornar.
"Jag älskade att dricka"
Han berättar att alkoholism finns i släkten, och hur han tror att det var en av flera faktorer som bidrog till att missbruket eskalerade.
– Från det att jag var liten och närde en självklar dröm om att vara artist och leva på att sjunga resten av livet, så gick allt spikrakt uppåt. Till en början. Sedan började allt bli tuffare. Jag fick arbeta mer för jag fick allt sämre betalt. Det kändes som om hela musikbranschen vände mig ryggen. Det tog rejält på självkänslan. Jag gjorde jobb där folk hela tiden kom fram och frågade vad jag gjorde där, "Varför är du inte på tv?", "Varför är du inte med i Mello?". Det var välmenande kommentarer, men de påminde mig konstant om min misslyckade karriär.
Samtidigt var han inte mer naiv än att han förstod att branschen hela tiden söker nya stjärnor och att den hårda konkurrensen är en naturlig del av artisteriet.
– Men alkoholen kom väl till pass för att hantera den där besvikna känslan som fyllde kroppen. Alkoholen blev en flykt. Men drickandet var alltid något positivt, jag älskade att dricka. Det var sällan jag gjorde det som tröst. Men så började allt mer galna saker att hända.
En semesterresa slutade med ett brutet revben och förlorade värdesaker. Samt omfattande minnesluckor.
– Och jag skulle alltid skämta om det! Jag berättade för kollegor och vänner om de här sakerna som festliga skämt. Jag greppade aldrig allvaret i det. Som artist har jag alltid haft en bra självkänsla, jag har aldrig behövt dricka innan scenen på grund av scenskräck eller något liknande. Alltid haft en väldigt hög arbetsmoral.
– Men som dj drack jag till stor del på grund av leda. Det var hela tiden långa pass där du står helt omgiven av fylla. Jag stod inte ut att vara nykter i det sammanhanget.
"Jag fixar inte det här"
För fem år sedan släppte Mathias Holmgren sin senaste singel, ett samarbete med författaren Camilla Läckberg. Låten heter "Ett gott nytt år".
– Jag har gjort en del framträdanden under de senaste åren, men allt färre. När jag släppte mitt senaste fullängdsalbum "Tänk om jag dör nu i natt" satsade jag allt jag hade, jag tog stora banklån och trodde att det skulle bli en fantastisk framgång. Men det blev tvärtom. Jag har fortfarande kvar en del av skulderna. Jag är stolt över skivan och ångrar inte att jag gjorde den, men det tog mycket kraft.
– Att överhuvudtaget stanna kvar i branschen blev en kamp. Till slut kände jag inombords att "Jag fixar inte det här".
Den där drömmen du så tidigt hade, den om ett liv som artist, den har du inte kvar?
– Nej. I dag är jag realist. Snart fyller jag 50. Jag drivs inte längre av desperationen efter att vara med i Mello eller "Let's Dance". För några år sedan tog den desperationen all min ork. Och jag har en meritlista som jag är sjukt stolt över, det blir svårare att hantera motgångar när man en gång har varit uppe och nosat på stora framgångar.
Hur ser du på din karriär, nu när du är nykter?
– Jag sitter inte bitter. Lite lessenhet kommer alltid att finnas med mig, några av mina låtar kan jag tycka var värda ett bättre öde. Egentligen har jag inte gett upp min dröm, snarare har jag insett att livet kan vara mer än bara en sak. Min röst kan jag använda till annat än sång.
Du drack mer när karriären hamnade i uppförsbacke, kom alkoholen med tiden att göra den där uppförsbacken snudd på övermäktig?
– Säkert var det så. En hemsk tanke, man vill ju inte att ens omgivning ska förstå att man har problem. Ofta fick jag en öl i handen direkt när jag visade mig när jag skulle dj:a eller sjunga. Det var så självklart att jag hela tiden skulle dricka.
Kan du i dag urskilja stunden då du nådde botten, det avgörande som fick dig att ändra ditt liv?
– Den sommaren för två år sedan. Då kom jag till insikt. Jag hade tidigare det året sökt hjälp för mitt beroende, testat antabus och liknande. Och lyckats hålla mig nykter i perioder. Men när jag började dricka igen blev det så tydligt att jag börjat tappa bort mig själv. Jag började hamna på fester där det var mycket droger. Något som jag tidigare i livet varit väldigt starkt emot. Jag kunde raggla hem på förmiddagen efter en natt av knarkfestande och inte minnas någonting. Jag började inse att det handlade om liv eller död. Den 14 augusti 2018 gjorde min pojkvän slut och då söp jag mig stupfull. Dagen efter vaknade jag och kände att nu får det vara nog. Inte en droppe till. Så nu är det två år sedan jag senast drack.
Nu är kylen där hemma inte längre fylld med alkohol och cigarettlimpor. Till vardags arbetar Mathias som personal shopper på ett stort varuhus i Stockholm och han arbetar med en föreläsning med titeln "Våga" som han kommer att framföra på Pride i Hudiksvall den 26 augusti. Föreläsningen tar han gärna med sig på turné.
– Väldigt många människor berörs på ett eller annat sätt av missbruk så det finns mycket att prata om. Kan jag med min berättelse hjälpa någon som håller på att förlora sig själv i alkohol eller droger är det anledning nog. Det låter klyschigt, men det är så jag känner.
Har du några planer vad gäller din musik?
– Nej, inte just nu. Jag stänger absolut inga dörrar, men nu känns det mer angeläget att arbeta med föreläsningen och kanske blir det en bok framöver.