I fredags var det sista dagen för partierna att lägga sina egna reservationer i den parlamentariska migrationskommittén, vars arbete totalhavererade tidigare i sommar. Och partierna står långt från varandra, men allvarligast är det avgrundsdjup som råder mellan de rödgröna regeringspartierna.
Någon bred överenskommelse tvärs över blockgränsen som hade kunnat ge stabilitet åt migrationspolitiken över tid blev det som bekant inte. I början av juli bröt förhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Moderaterna samman, trots att det rent sakpolitiskt borde ha gått för dem att enas om en mer realistisk och restriktiv politik. I slutändan vågade dock S inte röra upp känslorna hos vare sig Miljöpartiet eller den numera icke föraktliga interna partiopinion som också förespråkar en mer generös linje.
Nu är det bara S som står bakom de 26 olika förslag som migrationskommittén ändå lägger fram. Men pikant nog står MP bara bakom tre av dessa. Det lär bli svårt att få till en regeringsproposition av det. På något sätt måste det dock läggas förslag om migrationspolitiken. Nästa sommar löper nämligen den tillfälliga och mer restriktiva lagen som miljöpartisterna stod och grät över 2015 ut.
Det var onekligen en smula komiskt när migrationsministern Morgan Johansson (S) rök ihop med moderatledaren Ulf Kristersson i Aktuellt i förra veckan (12/8). S största problem är inte M utan den egna koalitionspartnern, men man kan ju alltid låtsas något annat och skylla på dem varför det inte blev någon bred uppgörelse. Johanssons liknelse av M med en hal tvål var bara bisarr. Den moderata linjen har varit klar sedan länge. Om någon varit en hal tvål så är det S, som inte vet hur de skall handskas med miljöpartisterna och den interna opinionen.
Så vad återstår då att göra? S har ju nu som enda parti ställt sig bakom alla förslagen i kommitténs urvattnade mittenlinje, men det finns det ingen majoritet för. Att försöka sy ihop en uppgörelse åt vänster med MP och januaripartierna skulle kanske gå, men då tvingas man bli ännu generösare, och det skulle ofrånkomligen straffa S i opinionen lagom till nästa val.
Att ta de enskilda förslagen i tur och ordning med hoppande majoriteter i riksdagen är också en tanke som luftats, och i teorin skulle det kanske gå, men vad blir i så fall det sammanlagda slutresultatet? Flera av förslagen kan ju röstas ned till förmån för en stramare linje. Kommer en sådan migrationspolitik att hålla ihop? Dessutom har MP gjort klart att de inte skulle acceptera en sådan lösning, och då faller regeringen. Även M lär inte vara så intresserade av det numera.
Kan man då inte bara förlänga den tillfälliga lagen ytterligare? Jo, men det innebär ändå att partierna i så fall måste godkänna det, och det är svårt att se hur MP än en gång skulle rösta för en sådan politik. Det var ju traumatiskt nog för dem när det begav sig, mitt under den akuta migrationskrisen. Utan en liknande situation, om ens då, kommer de inte att ställa upp.
Inte undra på att S hellre bråkar med M i tv. Men det kan inte dölja det faktum att migrationspolitiken splittrar de rödgröna, och kan få regeringen att spricka. Senast i början av nästa år måste man ha kommit till skott för att hinna förbereda lagstiftning i tid innan sommaren. Där och då blir det i så fall regeringskris.