Osmakligt av regeringen

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Justitieminister Morgan Johansson (S) är oförskämd.
Foto: Johan Nilsson/TT
Efter att en 12-årig flicka sköts till döds i Botkyrka i Stockholm är allt regeringen har lyckats med att visa hur lite den förstår. En sak regeringen alls inte begriper är vittnen, eller snarare bristen på dem.

Justitieminister Morgan Johansson (S) intervjuades i Studio ett (4/8). Då passade han på att uppmana alla som sett eller hört någonting om skjutningen att kontakta polisen. Han hade gott hopp om att det skulle lyckas. ”Ingen kan väl vara så rutten att man vill skydda en gärningsman som har dödat en 12-årig flicka”, frågade sig ministern.

Uttalandet är spektakulärt. Justitieministern blottade där sin totala okunskap. Han verkar tro att anledningen till att människor, särskilt i utanförskapsområden, alltmer sällan ställer upp och vittnar eller talar med polisen är bristande karaktär. Det är dåliga människor helt enkelt. Så måste det ju vara, bra människor som går upp varje dag och bygger det nya folkhemmet vittnar förstås.

Om Johansson skulle ta sig tid att se sin samtid för vad den är skulle han möjligen ha valt en mer ödmjuk ton. Det är inte omoral som får folk att vända bort blicken när de väl ser en polis, om de alls känner igen dem. Det är rädsla – inte för polisen, men för dem som faktiskt styr och ställer. Rädsla för sitt eget och sin familjs liv och hälsa.

I takt med att staten har dragit sig tillbaka från vissa områden har parallella maktstrukturer etablerat sig. Kriminella gäng styr i praktiken i många områden runtom i landet. Det är primärt något som drabbar invandrare och har därför varit lätt att bortse från. Regeringen har inte längre någon aning om hur den skall kunna återta kontrollen över dessa områden. Varken coronakrisen eller operation Rimfrost hade någon påtaglig inverkan på gängens kriminella aktiviteter.

Ett annat besläktat område är barn och unga som begår brott mot andra barn och unga. Nyligen gick det att läsa ett långt reportage i Svenska Dagbladet (8/8) om 17-årige Nimo, en rättskaffens ung man som var uppfostrad att alltid stå upp för det som är rätt. Men efter att ha råkat bevittna en fordonsstöld och öppet ombetts av polisen att peka ut de skyldiga tog livet en brutal vändning.

Han har trakasserats, förföljts och misshandlats. Nimos och hans mammas liv förvandlades till ett rent helvete. Till slut fick de rådet av polisen att flytta. Det är lätt att uppröras över det där sista momentet, men rådet, som många får av polisen, ges i största välmening. Det är enda sättet att det skall ta slut.

Även om gärningsmännen döms får de skrattretande straff även för väldigt grova brott. Sverige är de unga gärningsmännens land. Och det drabbar främst andra unga, i alla samhällsklasser. Det enda som kan skydda en är det som de flesta saknar: ett eget våldskapital.

Det är därför som ingen vill vittna. Oavsett om man bor i ett utanförskapsområde eller inte är utsattheten bland brottsoffer och vittnen alldeles för hög. Lösningarna finns där, men de tar tid. Också unga gärningsmän måste få kännbara straff som motsvarar deras brott. Staten måste genom polisen återta kontrollen över utanförskapsområdena. Också unga våldsbrottslingar måste utvisas.

Men istället väljer justitieministern att anklaga landets mest utsatta för att vara ruttna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.