I torsdags skedde ett historiskt genombrott i den så kallade fredsprocessen i Mellanöstern. Den amerikanske presidenten Donald Trump tillkännagav att Israel och Förenande Arabemiraten kommit överens om ett fredsavtal, ett avtal som han och hans administration hjälp till att medla fram. Det är en veritabel geopolitisk jordbävning, och en oerhört positiv sådan. Men räkna inte med att Trump får några stora lovord för det.
Länderna har enats om en färdplan för att upprätta fullständiga diplomatiska förbindelser. Israel å sin sida kommer att avblåsa planerna som funnits på att annektera delar av Västbanken, mestadels gränsområdet i Jordandalen. Dessa planer hade om de genomförts på sikt riskerat att destabilisera området och underminera den israeliska staten. Den stora vinsten är dock ännu ett fredsavtal mellan Israel och ett arabland, det tredje i ordningen efter Egypten 1979 och Jordanien 1994.
Arabemiraten är efter Saudi-Arabien det viktigaste och mäktigaste landet runt Persiska viken. Under ledning av den nuvarande kronprinsen Mohammed bin Zayed (som brukar förkortas med MBZ) har man också slagit in på en reformsinnad moderniseringsväg. Emiraten försöker se en framtid bortom oljan och bortom de strider som plågat Mellanöstern. Det var ingen slump att en av de rymdsonder som nyligen skickades iväg mot Mars var från Förenande Arabemiraten.
Landet brukar oftast heller inte göra några större utspel utan att samordna sig med grannlandet Saudi-Arabien. Det skulle kunna tyda på att det framöver också kan bli ett fredsavtal mellan saudierna och Israel, vilket verkligen skulle rita om den säkerhetspolitiska kartan. I Saudi-Arabien finns de muslimska vallfärdsorterna Mecka och Medina. Att den gemensamma fienden är de shiitiska mullorna i Iran spelar förstås också stor roll.
Självklart så var reaktionerna från Iran också hätskt negativa, och även från Turkiet under president Erdogan, och förstås den palestinska myndigheten på Västbanken och terrororganisationen Hamas, som styr Gaza. Och gissa vad som lyftes fram av SVT i rapporteringen om fredsavtalet? Självklart dessa negativa reaktioner, och utläggningar om det diplomatiska spel som nu kan gynna både Trump och den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu, snarare än det oerhört positiva och historiska med avtalet. Om något borde detta rendera ett Nobels fredspris till de tre inblandade huvudpersonerna – Trump, MBZ och Netanyahu. Men en sådan värld lever vi inte i.
Inget tongivande fredsavtal i Mellanöstern kan komma till utan amerikansk medverkan, och utan ett starkt amerikanskt stöd och garantier för Israels säkerhet. Först då kan Israel våga göra större eftergifter. Det vet också arabländerna. Detta har också Trumpadministrationen gjort. Det går att säga mycket om den, men här har det i alla fall blivit en stor framgång. Och förhoppningsvis så är detta början på något nytt och bättre i Mellanöstern.