Det blev en annorlunda säsong för konstnären Hans Westlund och Laxholmens kulturhus denna sommar.
Det började med att Hans drabbades av corona och sånär hann få utställningen klar. Sedan sattes nytt publikrekord.
I helgen är det allra sista chansen att se årets utställning på Laxholmen. Lördag, 15 augusti, är sista dagen för RecycleArt 2020, som utställningen heter.
I år är det precis som de fyra tidigare åren Munkforskonstnären Hans Westlund som satt samman det hela - ett styvt jobb med tanke på att det är verk av hela 21 olika konstnärer som ska samsas.
Den här gången hade han också en helt annan, än värre, utmaning att slåss mot. Bara några dagar innan utställningen skulle öppna blev han sjuk och fick provsvaret: corona.
– Ja, vad tänker man? Jag blev väl lite halvchockad, säger han och erkänner att det nog var två parallella tankar som dök i huvudet då.
Dels förstås oron för den egna hälsan, dels för utställningen. Den var ju inte klar! Pressvisningen fick skjutas upp och Hans Westlund byggde utställning på nätterna, ensam i de stora lokalerna.
– Det var lite halvkusligt, säger han. Men vad gör man inte för konsten!
Inga spöken dök dock upp och det blev en fin utställning, klar i tid till den planerade öppningsdagen
När säsongen snart ska summeras, kan konstateras att den också blev en framgång publikmässigt.
– Det har varit publikrekord och försäljningsrekord också, tror jag, säger han.
Hemester-effekt
Han tror att uppsvinget har att göra med pandemin, men inte bara:
– Det är väl hemester, kanske. Folk kanske ser det som finns nära, istället för att åka till andra ställen. Men jag tror också att folk börjat upptäcka vad som finns här. Antalet besökare har ökat och har blivit bättre och bättre varje år.
För hans egen del blev sommaren inte alls som den var tänkt. Han fick sitta i karantän hemma i fyra veckor.
– Isolerat, kan jag väl sammanfatta det! Man vänjer sig vid det också, men i slutet blev det väldigt tråkigt. Dottern slängde maten på gräsmattan och sprang härifrån, säger han med ett leende.
"Tur i oturen"
Längtan efter mänsklig kontakt fick dämpas med telefonens hjälp - och tålamod. Idag är det ändå närmast tacksamhet i rösten när han berättar:
– Jag är glad att jag inte hamnade på sjukhus. Jag hade tur i oturen!
Nu är han frisk, men har lite att ta igen fortfarande.
– Konditionsmässigt ligger man efter. Man får skynda långsamt.
Vid horisonten väntar nya konstuppdrag - exempelvis är det redan klart att Hans Westlund får förtroendet att också nästa sommar se till att Laxholmen fylls av konst.
– Det blir ett nytt tema, men det är tyvärr hemligt! Jag har redan börjat bjuda in lite konstnärer och de får ett tema att förhålla sig till, berättar han.
Har du hittat receptet nu på vilka ingredienser som krävs för en lyckad Laxholmen-sommar?
– Jag försöker mixa olika tekniker och former och sen vill jag gärna ha hälften kvinnor och hälften män. Sen mixar jag gärna in några amatörer och nybörjare i samband med proffsen. Jag vet ju själv hur det var när man började och fick vara med på en stor utställning; jag försöker att dela med mig.