• idag
    22 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

När plastskatten kom till stan

Ledare
PUBLICERAD:
Riskerar beläggas med drakonisk straffskatt.
Foto: Bertrand Combaldieu/AP
I regeringens kamp mot plasten verkar muggar och matbehållare stå näst på tur för straffbeskattning. En utredning som presenterades 10 augusti föreslår att fem kronor per engångsmugg och sju kronor per engångsmatbehållare skall tas ut i skatt om förpackningen innehåller plast.

Direktiven som regeringen från början gav till utredningen avslöjar en avsikt att beskatta många fler engångsprodukter än utredningen nu har föreslagit – dock med betoning på alla former av plast. Utredaren Anders Bengtsson ägnar därför en stor del av utrymmet åt att förklara varför plast trots allt behövs i exempelvis engångshandskar och blöjor. Flera gånger påpekas att det ofta saknas alternativ till plast. Och även då det finns andra material, såsom aluminium, är de inte sällan sämre ur miljösynpunkt. Flera rimligare förslag i utredningen handlar i stället om direkta åtgärder mot nedskräpning.

I utredningen förklaras tydligt att plast är ett svårslaget material – något som regeringen hela tiden tycks vilja ignorera. Det är vissa människors beteende som orsakar nedskräpning, inte produkterna i sig.

Av alla engångsprodukter som först låg i riskzonen fastnar slutligen utredningen för muggar och matbehållare. Det inkluderar även de flesta produkter som huvudsakligen är gjorda av papper, eller något annat material, eftersom även dessa behöver ha en plastbeläggning på insidan för att inte det blöta innehållet skall läcka ut. Muggar och matbehållare som innehåller under tio respektive en procents plast får dock lägre skattesummor.

En möjlig effekt av straffskatten är dock att till exempel restauranger går över till billigt porslin och glas, vilket också ger ett negativt avtryck på klimatet. Mer vatten går åt till diskning och risken är att flergångsprodukter slits ut mycket snabbare, så att den stora miljöpåverkan vid tillverkningen förslösas när produkten inte nyttjas fullt ut.

Beskattningen av engångsprodukter ligger helt i linje med Miljöpartiets politik. Men medan straffskatterna, på exempelvis bensin, oftast slår hårdast mot boende utanför städerna är det denna gång tvärt om. För en gångs skull är det storstadsbornas förbrukning av kaffe och mat för avhämtning som nu får ta smällen.

Den miljöbeskattningsvåg som Miljöpartiet i regeringsställning driver allt längre ger anledning att fråga sig vilken livsstil som eftersträvas. Istället för engångsmuggar och plastpåsar skall vi ha med oss egna flergångsvarianter, och istället för bil skall vi cykla eller åka kollektivt. Summan av allt detta blir en helt planerad tillvaro utan utrymme för spontanitet eller misstag. Den som glömmer sin mugg hemma straffas, och likaså den som inte har tid att cykla.

Vissa människor klarar säkerligen av den beteendeförändring som Miljöpartiet strävar efter, men många gör det inte. De får surt betala extra skatt för att köpa med sig mat på språng. Och skatten är lika dyr för personen som lägger förpackningen i rätt återvinningskärl som för den som låter skräpet ligga kvar på stranden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.