Konstnären Anja Fredell tecknar och målar - med garn och pistol! Resultatet blir textila verk i storformat, som är mattor men också något mer.
Nu intar hon Konstfrämjandets galleri i Karlstad med mattorna som släpper loss fantasin och även väcker lusten att kramas.
Mitt i galleriet ligger en matta med mörk bakgrund och två majestätiska svanar, som nästan ser ut att sväva över ytan. Det är som att en liten tjärn flyttat in i rummet.
Och - alldeles bredvid mattan med svanarna - står Mammavas. Det är skulptur stor som en människa, är också den skapad i textil och ger betraktaren god lust att ge verket en hjärtlig kram.
– Det är som en matta som tagit sig ur den platta formen, säger hon.
Hittade sin teknik
Anja Fredell är från Torsby, men bor i Göteborg sedan 2015. Hon studerar på HDK Valand och är inne på sista året på mastersutbildningen i textilkonst. Sitt uttryckssätt i det textila skapandet hittade hon under sin kandidatutbildning på samma skola, efter att ha fått prova många olika tekniker.
– När jag hittade tuftning kände jag att det passar mig. Det går ganska snabbt till skillnad mot många andra textila tekniker och jag tycker om att det är väldigt fysiskt; jag kan jobba med hela kroppen, säger hon.
Sätter stygn med pistol
Tuftning är en halvmekanisk teknik, där verktyget hon använder är ett slags pistol. Med den skjuter hon in garnet i den glesa väven, där hon skissat upp motivet.
– Det är som en symaskin i pistolform, beskriver hon.
Varje skott blir ett stygn, där garnöglan som bildas på framsidan skärs av. Materialet hon arbetar mest med är ull och lin, men hon tar också in effektgarn av akryl och lite bomull.
Motiven växer fram allteftersom hon skjuter längs konturerna.
– Det är som att måla eller teckna med garn.
Mattan som scen
Hon har målat och tecknat på traditionellt vis också, men tycker att den textila tekniken ger något mer.
– Jag tänker att det blir kroppsligt, för att det får en materialitet. Det får också en kontext av hemmet, som inte ett papper eller en målarduk har. En matta har ju traditionellt sin plats i ett hem, på golvet. Jag har funderat på vilken typ av hem den skulle kunna finnas i och så ser jag mattan som ett drama som utspelar sig i det hemmet.
Förutom mattan med svanarna hänger alla verken på utställningen på väggarna. Dock är tanken att hennes mattor ska kunna ligga på golv, trots att det är konstverk eller kanske just därför.
– Jo, absolut! Jag tycker det känns kul att ha konsten på golvet, säger hon.
Nya möjligheter
Genom att göra just mattor till konst utmanar hon inte bara begreppen om hur konst brukar se ut och upplevas. Hon ger också konsthantverket och mattorna en ny dimension.
– Jag tycker mattan är intressant, både dess position, att den ligger på golvet och att vi går på den och att det är ett bruksföremål också. Sen kan jag experimentera med uttrycken i dem.
De intrikat och fantasifullt sammansatta mönstren i hennes bildvärld är ett uttryck för denna experimentlusta. Färgerna är också viktiga och här finns både rosiga toner och dova, beroende på vilken känsla hon laddar sitt verk med.
När lusten att söka nya uttryck leder fram till ett verk som en kramgo mammavas, förmedlar hon också en annan känsla.
– Då blir det lite humor, men det finns plats för det också. Jag vill gärna ge plats för både allvar och lekfullhet.