EU måste leva upp till sina principer

Ett område som EU allt oftare vill detaljreglera är jakt- och vapenfrågor, oftast med oproportionerliga förslag som drabbar laglydiga och skötsamma medborgare, skriver Pia Clerté.

När EU inte kan begränsa sig måste medlemsländerna säga nej till oproportionerliga förslag. Situationen blir inte bättre av fulspel och brist på transparens.

Ett av mina favoritord är subsidiaritetsprincipen, ett komplicerat ord som betyder närhetsprincipen. Den reglerar EU:s ansvarsområde och innebörden är att beslut skall tas så nära medborgarna som möjligt. Förutom att vara ett krångligt ord så är det en bra princip. Men som talesättet säger: ”Det är enklare att kämpa för sina principer än att leva upp till dem.”

EU bryter tyvärr allt oftare mot denna princip, och Sverige är det medlemsland som oftast åberopar bristen på respekt för subsidiaritetsprincipen. Ett område som EU allt oftare vill detaljreglera är jakt- och vapenfrågor, oftast med oproportionerliga förslag som drabbar laglydiga och skötsamma medborgare.

Eftersom det är välkänt att blyförgiftning kan uppstå när änder får i sig blyhagel, tillsammans med smågruset de behöver för att bryta ned födan, har 24 länder i EU, bland dem Sverige, redan implementerat ett förbud mot användning av blyhagel vid grund våtmark. EU anser att det inte är tillräckligt och kommissionen gav i uppdrag till ECHA (European Chemical Agency) att ta fram ett blyförbud.

Detta arbete landade i ett förbud att vistas inom hundra meter från våtmark med blyhagelammunition på sig och den som blir påkommen kommer automatiskt anses ha haft för avsikt att jaga över våtmark. Det går stick i stäv med svensk rätt där man antas vara oskyldig tills man bevisats skyldig. Flera andra EU-länder har samma rättsprincip och förslaget bryter därmed mot grundläggande juridiska principer.

Notionen våtmark utvidgas dessutom till att i stort sett innefatta hela Sverige eftersom allt vatten räknas såväl naturligt som artificiellt anlagt, flytande och statiskt. Till och med tillfälliga ”våtmarker” som uppstår efter tö eller regn omfattas. Det är ju orimligt med en sådan strikt definition om inte syftet är att få bort jakten helt och hållet.

Förslaget fick inte gehör vid kommissionens senaste möte om kemikaliefrågor (REACH), och de skickade därför den 24 juni ut det till medlemsländerna för omröstning. Länderna har haft tre veckor mitt under semestertid, till den 15 juli, på sig att inkomma med ett svar. Ett uteblivet svar räknas som bifall. Det verkar bäddat för att förordningen skall gå igenom utan några större besvär. Lägg därtill att svenska Kemikalieinspektionen på direkt fråga inte ville dela med sig av Sveriges position i frågan förrän omröstningen var avgjord, så blir magkänslan att utgången redan är given.

Respekterar man subsidiaritetsprincipen så låter man inte EU bestämma i jakt- och vapenfrågor. Det är inte ett område där samma regler kan appliceras på alla medlemsländer, och det är definitivt inte ett område där lagar och förordningar skall stiftas långt ifrån medborgarna. Därmed borde det enda alternativet ha varit att aktivt rösta nej till EU-kommissionens blyförbud över våtmark.

Pia Clerté