Rättvisa före jämlikhet

Ledare
PUBLICERAD:
Magdalena Andersson (S) vill styra mer.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Hur får man människor att bli mer lika varandra? Det var inget lätt uppdrag som jämlikhetskommissionen fick att lösa för två år sedan.

Svårigheten kommer sig inte bara av att människor är människor, och tenderar att följa sina egna drömmar snarare än politikernas, utan för att jämlikhet inte bör sättas som enskilt politiskt mål. Men nu har kommissionen ändå gjort ett tappert försök och fick presentera sina förslag på torsdagseftermiddagen.

När målet är jämlikhet – inte bara i möjligheter utan också i utfall – blir resultatet också en hel del ingripande förslag. Jämlikhetskommissionen vill bland annat att arvsskatten återinförs, att a-kassan blir obligatorisk och att fler dagar öronmärks i föräldraförsäkringen. Sådana åtgärder kan säkert minska klyftorna, men de inskränker också äganderätten och människors frihet att själva bestämma över sina liv.

Det är egentligen inte svårt att skapa absolut jämlikhet, men då behöver alla andra principer kastas åt sidan. Kommissionen hade då kunnat föreslå en enorm stat med stränga lagar som likt en ångvält tvingar alla människors uppväxtvillkor, tillgångar och löner till samma låga nivå. Men tack och lov är det etablerat i vårt samhälle att jämlikhet är underordnad frihet för var och en.

Friheten innebär i sin tur att vissa kommer att välja ett sämre betalt jobb som ger mer tid för familj eller intressen, medan andra väljer en karriär inom en välbetald bransch. Men finansminister Magdalena Andersson (S) gjorde det på torsdagens pressträff tydligt att hon och regeringen kommer att fortsätta försöka styra människor mot likvärdighet så långt det är möjligt. Hon förklarade detta med att jämlika samhällen är mer rättvisa. Det är ett helt bakvänt resonemang.

Ett rättvist samhälle leder till mer jämlikhet, eftersom alla ges en rimlig chans att utbilda sig och därefter verka på en arbetsmarknad utan diskriminering eller korruption. Målet måste därför vara rättvisa, inte jämlikhet – alla får möjlighet att utbilda sig, anstränga sig och därefter få vad man förtjänat. Att börja i fel ände, och direkt sträva efter jämlikhet, riskerar i stället att öka orättvisan om människor till exempel inte får bestämma över en rimlig mängd av de värden man själv har skapat.

Stora klyftor mellan människor i ett samhälle är ofta ett tecken på att något är fel. Men då måste de politiska målen handla om att lösa de problem som hindrar de sämst ställda från att förverkliga sina mål. Sådana problem finns i dag, såsom dåligt fungerande skolor och bostadsområden som lämnas åt kriminella gängs nycker. Här har jämlikhetskommissionen vissa rimliga förslag, såsom ökade resurser till Skolinspektionens tillsyn, men saknar nästan helt åtgärder för att motverka brottsligheten.

Det finns alltid en gräns för vad staten i ett fritt samhälle kan göra för att uppnå jämlikhet. Den sista biten måste lämnas till människor att gå själva. Och då får politikerna helt enkelt leva med att de allra flesta söker sin egen lycka framför kollektiv jämlikhet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.