• idag
    17 jan
    -7°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    18 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    19 jan
    -4°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Mer läsning i skolan

Ledare
PUBLICERAD:
Läsläxor är bildande.
Foto: Leif R Jansson / TT
Det är inget fel på ambitionen att Sverige skall vara ett kunskapsland. Men vägen är onekligen längre än vad som vore önskvärt. Detta visade sig med all önskvärd tydlighet när en gymnasielärare nyligen meddelade att hon ämnade ge sina elever läsläxa över jullovet.

Läraren i fråga skrev så här på Twitter: ”Nej, ingen lustfylld ’läsbingo’ eller myselipys ’Läs något du gillar’. De skall få i läxa att läsa en klassiker. Jag väljer.” Efter lovet vankas det förhör och diskussioner i skolan. Och det hela räknas naturligtvis in i betyget.

Inom blott några minuter inleddes ett tydligt väderomslag på plattformen och strax var Twitterstormen över henne. Det som står ut är hur många föräldrar som gick till hård attack.

Det måste betraktas som en förlust för det svenska folket att så många föräldrar betraktar läsning som ett straff, ja till och med något skadligt. Det blev snabbt tydligt att många anser att 30 minuters daglig läsning omöjliggör behövlig avkoppling och återhämtning.

Andra menade att det är fel att ge läxor över jullovet eftersom somliga barn har det jobbigt hemma då. Varför det skulle upphöra under resten av året var mer oklart. Likaså varför inte den av läraren tilldelade läsläxan skulle kunna utgöra en behövlig, kanske till och med uppskattad, tillflyktsort för en elev med trassliga hemförhållanden.

Flera föräldrar gick så långt som att säga att de skulle förbjuda sina barn att göra läxan om det var något som skulle gälla dem. Om det är något barn som växer upp med föräldrar med en sådan attityd behöver är det just lärare som verkligen bryr sig tillräckligt för att utmana och ställa krav på dem. Annars är risken påtaglig att detta destruktiva förhållande till skönlitteratur och bildning går i arv.

Skönlitteratur är en omistlig del av ett rikt liv. Den utvecklar och vidgar sinnet på ett sätt som ingen annan kulturyttring kan. Mellan en boks pärmar ryms helt andra världar än vi någonsin kommer att beskåda eller ens kunna föreställa oss. Facklitteratur är utmärkt, den kan lära oss alla fakta om exempelvis tigrar inför en resa. Men skönlitteraturen kan ta oss med på resan och lära oss hur det kan vara att möta en tiger. Hur man plötsligt tystnar och känner pulsen stiga när det majestätiska djuret reser sig, trots att man sitter i en trygg safaribil 40 meter bort.

Med detta kommer även andra fördelar. Skönlitteraturen låter oss inte bara gå i någon annans skor utan även tänka någon annans tankar och känna någon annans känslor; delta i glädje och sorg som inte är vår egen, men som ändå på sätt och vis blir det. Det främjar empati genom att lära oss förstå andra människor. I moderna anställningstermer kallas det social förmåga och anses väldigt värdefullt.

Skall Sverige bli en faktisk kunskapsnation behöver skolan höja sig väsentligt, inte minst gällande läsning. En nationell litteraturkanon, som lämpligtvis kan kompletteras av en lokal dito, skulle utöver ökad läsning bidra till att skapa ökad sammanhållning genom en gemensam referensram.

Att bildning och skolning skall vara beroende på om man får en riktigt hängiven lärare är under alla omständigheter oacceptabelt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.