Sju dagar, sju konserter.
Alma Löv spänner bågen under en augustivecka som gästas av bland andra Frida Hyvönen, Christian Kjellvander och Nina Persson. Musikalisk ledare för fyra av konserterna är Martin Hederos.
I Silencestudion utanför Koppom har Martin Hederos lagat middag. Runt bordet i det gamla skolhuset – som sedan många år tjänar som studio – trängs bland andra Frida Hyvönen, Christian Kjellvander och Mattias Hellberg. Silencelegendaren Anders Lind skymtar också förbi i en hastigt filmad post som lagts upp på sociala medier. Martin Hederos och Mattias Hellberg håller på att skapa ytterligare ett kapitel i duoprojektet Hederos & Hellberg. Ny musik spelas in. Den här gången på svenska och med flera egna låtar.
Hyvönen och Kjellvander är på plats för att lägga körer. Anledningen till att de är i Värmland är den konsertserie på Alma Löv som inleds i dag. Sju konserter på lika många dagar ska hållas i Alma Lövs konstlada utanför Östra Ämtervik. Frida Hyvönen inleder med två kvällar.
– Den musik jag gör har ofta ett väldigt intimt tilltal, så en plats som Alma Löv inför en publik på 50 personer passar mig väldigt fint, säger hon när jag når henne på telefon, dagen efter Martin Hederos middag.
– Min musik är berättande mer än dansvänlig eller soundbaserad, så ju intimare sammanhang desto bättre. Jag kan känna att det är ovanligt lyxigt att få spela inför en liten publik. Det är härligt att verkligen kunna se folk och få den nära kontakten.
Coronavåren frigjorde tid som Frida Hyvönen har vigt åt att skriva klart ett nytt album. Mycket av det hon planerar spela under de båda Värmlandskonserterna är helt nytt material.
– Under mina år som artist – jag gav ut min första platta 2005 – så har jag märkt att jag gillar grejen att sitta inför en publik och berätta historier, fortsätter hon.
– Det är den delen av musikskapandet som jag har valt att jobba vidare med, som jag hela tiden vill förfina.
Hennes senaste album "Kvinnor och barn" (2016) möttes av jubel från både publik och kritiker. Det var första gången som hon gjorde ett helt album på svenska, tidigare var hennes berättelser på engelska.
– Personligen tycker jag inte att det är så stor skillnad mellan att sjunga på engelska eller svenska. En positiv sak med svenskan är att jag har en egen, befintlig dialekt. På engelska uppfinner jag ett slags allmänengelskt uttal som jag tycker passar. På svenska finns mina geografiska livserfarenheter, det västerbottniska, inbäddade i rösten.
Kanske att en britt kan höra det västerbottniska även i din engelska?
– Jo, absolut. Det finns något fint med världsspråken, det finns tusentals varianter. Alla har rätt att skapa sin egen. De nya låtarna är på engelska.
Det nya albumet beräknas komma i vinter, det släpps på Benny Anderssons skivbolag.
"Fuck-all-läget"
Frida Hyvönen befann sig i Italien tillsammans med Christian Kjellvander när pandemin slog till i senvintras. Endast en spelning på den planerade Europaturnén hann göras innan allt ställdes in. Men likt Frida kom Christian att ägna tid åt att göra klart nya låtar. Den 30 oktober släpps en ny skiva, "About love and loving again", men det är ett helt annat projekt som för honom till Alma Löv. Tillsammans med gruppen Tonbruket släppte Kjellvander tidigare i år albumet "Doomcountry". NWT:s recensent hyllade musiken och beskrev uttrycket som kraftfullt och nattsvart. Det är i samarbete med Tonbruket som Christian Kjellvander nu ger två konserter på det värmländska museet för samtidskonst.
– Tanken med samarbetet var att skapa ett rum där saker kunde ske spontant. Det är så mycket i ens liv som ska tänkas igenom, planeras och förvaltas. Det här var tänkt som något annat för mig. Något friare, menar Christian Kjellvander.
Han berättar att de på förhand bestämde att det de fick ur sig under de två planerade inspelningsdagarna skulle ges ut, oavsett hur det lät. Som en vinylutgåva i begränsad upplaga. Meningen var att göra något annorlunda, något som kunde inspirera och syresätta det vardagliga arbetssättet.
– Tonbruket består av jäkla bra musiker, så jag hyste aldrig någon oro för att det inte skulle bli bra. Vi har pratat om att göra om det, för mig är det viktigt att hålla kvar i det där fuck-all-läget i en själv. Där man inte tillåter sig att repa eller styra upp allt på förhand. Utan verkligen bara vara i stunden och se vad som händer. Medlemmarna i Tonbruket är så oerhört lyhörda.
Hur blir det när ni nu ska översätta det där till en scen?
– Det ska bli otroligt intressant. Jag har faktiskt gruvat mig för det. Bandet vill gärna repa innan, medan jag helst bara vill gå upp på scenen och se vad som händer. Lite rep blir det nog, haha. Men förhoppningsvis kan vi inta scenen och bara ta fart. Och så får vi se vad som händer, vart vi landar.
Vilket väl är meningen med hela grejen?
– Exakt. Jag älskar verkligen när musik får vara helt levande. Ibland blir det superbra och ibland mindre bra, men det blir alltid annorlunda. Och alltid lustfullt.
Musikalisk ledare
I Tonbruket återfinns den värmländska multiinstrumentalisten Martin Hederos. I samråd med Stella Broos, som ansvarar för verksamheten på Alma Löv, har han kurerat sommarens konsertvecka. Han är van olika musikaliska sammanhang från en dag till en annan och sätter också stor vikt vid att hela tiden låta sin musicerande andas genom växelverkan.
– Alma Löv är en av mina absoluta favoritplatser att spela på, börjar Martin Hederos engagerat.
– Det känns som hemma, fast ändå spännande om du förstår mig.
Han berättar att med åren blir den värmländska anknytningen allt viktigare för honom. Det var länge sedan han bytte uppväxtens Frykenlandskap mot Stockholm.
– Ja, till exempel känns det självklart att jag och Mattias ska spela in vår musik i Värmland, i Silencestudion. Det finns liksom ingen annan plats för oss.
Martin Hederos tar rollen som musikalisk ledare i fyra av de sju konserterna. Först i mötet mellan Tonbruket och Christian Kjellvander och sedan i de två avslutande konserterna där han sammanför Nina Persson från The Cardigans med en av sina stora inspirationskällor – Lena Willemark.
– Det är väldigt intressant att få tänka ut kvällar, att få kurera musikaliska möten. Nina – som jag spelat med en hel del tidigare – berättade att hon blivit så tagen av Lenas musik. Så tanken på att föra samma dem blev väldigt lockande.
– Projektet med Tonbruket och Christian är också en sådan där skön grej. Skivan spelades in i farten, så där som man läst om att Dylan spelade in låtar efter bara en kort genomgång med musikerna. Rakt upp och ner, tryck på record. Med Tonbruket har vi genom åren varit tjurigt noga med att vi ska räcka till som instrumentalband, det ska inte behövas sång. Men det här projektet blev väldigt spännande.
Martin fortsätter med ett skratt:
– Fast vette faan hur det blir att köra live. Jag har skrivit ner några stödord som jag tar med mig på scenen, några saker som är med på albumet vill säkert publiken känna igen under konserten. Men jag tror mest att publiken får finna sig i att vackert följa med på resan.
Efter en turbulent tid utan publikkontakt är spellusten väldigt stor.
– Det gör nog ingenting om konserterna blir rätt långa. Folk har vilat öronen väldigt länge nu, haha. Vi musiker behöver tid att komma igång också!
Arbetet med Hederos & Hellberg-albumet får ta den tid det tar, det finns inget konkret släppdatum ännu. Härnäst väntar arbete med musik till en tv-serie för Martin Hederos samt under hösten några datum tillsammans med Marit Kapla och boken "Osebol".
– "Osebol" är ytterligare en värmländsk grej. Det känns verkligen extra varmt och bra i hjärtat att göra sådana saker som knyter an till Värmland. Ju längre tid jag varit borta, desto viktigare känns det.