• idag
    26 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    27 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    28 okt
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      1.9 mm
  • torsdag
    29 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    30 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Intervju Nicklas Berild Lundblad: Coronapandemin gör oss osäkra igen

Signerat | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Om man spelar piano går det att ändra hastigheten och betoningarna i ett musikstycke. Jag tror att det är samma sak med pandemin, säger Nicklas Berild Lundblad.
Foto: Hasse Holmberg / TT
Inom en rad branscher accelereras redan pågående trender, som omställningen från analogt till digitalt, säger Nicklas Berild Lundblad.

Hur påverkar pandemin samhället? Den frågan utvecklar Nicklas Berild Lundblad, chef för global samhällsanalys på Google och fil dr i informatik, i en intervju.

Du jobbar med framtidsstudier på ett företag som är världsledande i att hantera mycket data. Gick det att förutse pandemin?

– Inte nödvändigtvis utifrån all data. Man måste vara försiktig med vad man menar med att förutse. Man kan veta att något kommer att ske, men inte när. På Google hade vi med en pandemi som en händelse med låg sannolikhet att den inträffar, men som skulle få en hög påverkan på samhället.

– Sedan finns den intressanta frågan till vilken grad vi kan förutsätta att det finns ett mönster. En tankemodell som verkar ha satt sig ganska hårt är att vi får en pandemi vart hundrade år. Men kan det finnas ett annat mönster? Ser vi på coronaviruset har det under senare tid spillt över från djur till människor vart tionde år. Så kan vi istället se pandemier vart tionde, tjugonde eller trettionde år framöver?

– En provokativ tanke är att coronapandemin kanske inte hade slagit lika hårt i Europa om den inträffat på 1950-talet, eftersom vi levde på ett annat sätt då. I dag spelar virusen mot en annan demografi. Befolkningen har blivit äldre, mer urban och rörligare. Många har en sjukdomshistorik. Coronaviruset behövde bara skifta över alla dessa samband till människans nackdel.

Hur ska vi klassa coronapandemin? Är den som skoskav, när den har gått över glömmer vi den snart, eller är det mer en märkeshändelse som förändrar samhället på djupet?

– Varken eller. Skoskav antyder att den är mindre. Vi måste ha respekt för alla liv som har förlorats. Men den är inte en exceptionell händelse som förändrar samhället i grunden. Snarare ändrar den emfasen.

Hur menar du?

– Om man spelar piano går det att ändra hastigheten och betoningarna i ett musikstycke. Jag tror att det är samma sak med pandemin. Den får oss att skifta emfas. I den allmänna debatten får pandemin oss att lägga större tonvikt på ojämlikhet. Inom en rad branscher accelereras redan pågående trender, som omställningen från analogt till digitalt.

Många upplever nog pandemin som en blixt från klar himmel. Har coronakrisen fått oss att tappa kontrollen över framtiden?

– Det finns en intressant fråga om skillnaden mellan risk och osäkerhet. Fortfarande på 1930-talet var osäkerhet och risk helt olika saker. Osäkerhet är att inte veta. Risk är att kunna beräkna. Det som skiljer medeltidsmänniskan från dagens människa är förhållningssättet till risk. Den som är 20 år i dag kan planera karriär och familjeliv. Det går att köpa en indexfond och beräkna avkastningen fram till pensionen. Medeltidsmänniskan levde med genuin okunskap om morgondagen och tänkte aldrig att det går att kontrollera framtiden genom något som kallas risk. Genom att intala oss att vi kan reducera all osäkerhet till risk tror vi oss att ha grepp om verkligheten. Vi har tryckt tillbaka svaret ”jag vet inte”. Vi behöver lära oss att acceptera osäkerhet.

Hur kan samhället långsiktigt påverkas av att vi får tillbaka osäkerheten inför morgondagen?

– Det finns möjliga negativa effekter, som att människor vågar mindre. Man jag tror tvärtom att det kan vara en källa till innovation. Det är inte så sporrande att ställas inför livet som 20-åring och se hur man ska navigera genom livet med indexfonden. Om horisonten är kortare och osäkerheten större måste man skapa innovationer för att nå framgång. Vara entreprenör.

Ska vi se de så kallade snilleindustrierna, som uppstod i Sverige för över hundra år sedan, i det ljuset? Att den unika innovationskraft som byggde upp många av de företag som fortfarande är ledande uppstod i en annan tankevärld?

– I osäkerheten finns det en enorm kraft. Om entreprenören skulle titta på risklandskapet skulle han eller hon ge upp. Entreprenören agerar mot osäkerhet. Och i ett samhälle med större osäkerhet lär vi få en annan respekt för entreprenören.

Hur kan det politiska systemet påverkas av coronapandemin?

– Jag hoppas att vi kommer att bli bättre på att se det unika i det politiska beslutsfattandet. Det känns som att mycket av dagens beslutsfattande är delegerat, som att politiker ofta säger att beslut ska fattas på vetenskaplig grund. Men det finns ett politiskt beslutsfattande som är rikt och som inte kan förskjutas till en expertmyndighet. Och det jag säger nu behöver inte nödvändigtvis vara en kritik mot det svenska beslutsfattandet under coronakrisen, utan kan även vara en kritik mot andra länder som inte tog in allt. Det politiska hantverket bör uppvärderas. Dessutom kommer det ta lång tid innan vi helt kan utvärdera hanteringen av pandemin, det lär dröja till i spannet 2021–2023.

– En sak som bekymrar mig är att det moderna samhället har tappat sina lärande mekanismer. Det är talande att kommissionen som i Sverige ska granska coronahanteringen framställs som en skuldfördelningsdosa. Men det som verkligen borde göras i den är att konstatera vad vi har lärt oss och hur vi kan lära oss snabbare nästa gång. Den lärande processen är avgörande för kunskap, den får vi inte förlora. (SNB)

Edvard Hollertz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.